Stagnelius

Religion är ett väldigt svårt ämne. Jag undrar om särskilt många människor hade vart villiga att stiga upp på morgonen och gå till ett själadödande jobb som revisor eller montör på Volvo om inte dom var indoktrinerade i tanken om att en dag få stå framför gud och bli bedömda. Jag kan inte annat än undra hur samhället hade sett ut utan religion.

Jag har egentligen ingenting emot tro - i mina ögon är tro och hopp väldigt nära sammanbundna, och ingen kan väl leva utan hopp? Jag hoppas till exempel att den här bloggen kommer att bli läst av någon annan än min mamma någon dag.
Man måste dock skilja på tro och religion. Jag har väldigt svårt för religion på grund av ett antal saker:

- Om man läser lite religionshistoria förstår man snart att religion inte är något gudomligt (om nu något sådant finnes) utan bara ren och skär politisk maktkamp. Ett väldigt viktigt manipulationsverktyg, helt enkelt. Så som människor har utvecklats från apor har de stora religionerna utvecklats från tro på andar och solens makt för att fylla det mänskliga behovet av tröst inför frågan om döden.

- De stora religionerna är så otroligt motsägelsefulla. De talar om evigt liv för alla trogna, medans de otrogna skall brinna i helvetet - samtidigt som de propagerar för godheten och förmågan till förlåtelse hos "sin" Gud. Joho, sug på den!

- Att bli indoktrinerad i en religion är inte samma sak som att tro. Tro kräver ett aktivt och självständigt val. Förbjud religion för människor under 18 år eftersom alla religioner innehåller en alldeles för gammaltestamentsenlig syn på skuld och straff.

- Religion ger makt till människor som inte borde ha den.

Jag är väldigt tveksam till om det finns ett högre väsen i biblisk mening, och jag är ännu mer tveksam till om det vore en gud av den sort jag skulle vilja tro på. Den gud jag skulle tro på skulle ta sitt omnipotenta ansvar och ge frälsning åt alla människor, oavsett om dom tror på honom eller inte. Dessutom skulle han/hon ha stor förståelse för den vilsenhet som vi människor utsätts för i ett samhälle som det vi har idag. Informations- och reklamflödet är alldeles för enormt för att enkelt kunna särskilja information från propaganda.

Nå, jag hoppas i alla fall att det finns en högre makt av någon sort. Jag skulle vilja tala med en sådan person och få svar på 10000000 olika frågor.

Nattis!

Jag funderar över verkligheten. Eller finns det kanske flera?
Är min tid absolut? Kan rum-tid attrahera?
Är jag? Finns jag? Syns mitt lidande i etern?
Är svarta godissnören kapade på millimetern?

Finns gud? Finns tid? Vad är allts mening?
Är medvetandet tortyr i klass med stening?
Civilisationen är barbari, täckt av tunna hinnor
och allt är resultatet av könsjakten på kvinnor.

Är konst det enda svaret? Musiken och dikten
är nog det enda kvarstående, förutom arbetsplikten.
Tiden är en dimma som skymmer sikten
av den skarpa sanningen i varje ögonblick.
Minnet förändras över tiden, med klockans tick.
Blir "Sura Bomber" surare för varje slick?

Fast vem är väl jag att tänka på dylika ting?
Jag är ju blott en obetydlig snubbe, utan vigselring.
Edet Crépe huserar alltid i närheten av charken.
Det är dubbelvikt papper som utgör arken.
Jag knäböjer inför Mamma Scan's produkt.
Stekta köttbullar avger himmelsk lukt.
Jag erkänner att trots all disciplin och tukt
kan jag inte avstå ett utomhusronk i parken.