Vad gör en villrådig tysk när katastrofen inträffar?
Jo, han/hon katalogiserar, gör listor och försöker skapa ordning i kaos. Monty Python har gjort en briljant sketch om ett äldre tyskt par som hittar hela den tyska regeringen, döda, i sitt vardagsrum. Efter en debatt om huruvida man skall bjuda dom på te eller om man kanske borde varsko regeringen (vilket är lite konstigt med tanke på att dom alla är döda...) så bestämmer man sig för att sortera vänsterpartister längs ena väggen och högernissar längs den andra. När de sedan kommer på den briljanta, och väldigt tyska, idén att göra en lista och katalogisera de döda så kan man inte annat än gapflabba.
Jag antar att vi alla har olika sätt att hantera döden. Själv lever jag i förnekelse och har bestämt mig för att leva tills jag blir en centiljon år.( Å andra sidan hade jag bestämt mig för att sluta jobba och leva på min förmögenhet vid 30 och det hände ju inte...). Andra har religionens löfte om liv efter döden som en väg ut ur grubblerier som skulle göra att man missade mycket av livet.
Apropå religion så finns det faktiskt en lokal för Tempelriddarorden i Göteborg. På huset bakom Hagakyrkan hänger en skylt med feta guldgula bokstäver under en triangel med en sol i. TEMPELRIDDARORDEN, står det på skylten. Jag trodde alltid att tempelriddarna var mycket lågmälda i sin framtoning. I min fantasi hade de ett hemligt handslag och ordensringar som avslöjade individens medlemskap för andra invsurna. Dessutom så trodde jag att själva syftet med ordern var att bevara hemligheter och att detta skulle ske genom bestämd förnekelse av orderns existens? Nåja. Jag antar att vi snart kommer att se skyltar med Ku Klux Klan i Linköping också...
I reklamens heliga tidsålder har det faktiskt gått så långt att sopbilar numera kallas Värdetransport. Ursäkta mig, men va? Kan jag kalla mig själv för naturgasproducent efter att jag har ätit bönor eller blomkål? Skall man ta sina sopor till bankfacket istället för att sopsortera? Pff, usch vad jag avskyr reklam. Och försäljare!!! Försäljare är hemska. (Ja, jag vet att jag är en försäljare...). Allvarligt talat, vad är det med alla telefonförsäljare som ljuger till dom blir blå för att sälja saker som man inte behöver? Visa lite självrespekt och gör något vettigt va?!
Over and out and suck my shorts!!!
Thanks Brain...
..heter tydligen en ny snowboardfilm. Även om jag inte gillar snowboard måste jag ge dom en eloge för namnet - sällan har jag blivit så intresserad av en film utan att veta någonting om den. Jag hade dock föreställt mig någonting mer pretentiöst än snowboard. Kanske någonting i stil med en föreläsning av Richard Dawkins, mannen bakom The Selfish Gene och The God Delusion? Fast vem är jag att klaga egentligen? Jag läser ju trots allt Kalle Ankas pocket vid den ärbara åldern av 30+ .
I fredags var jag på Afterwork för första gången på flera månader. Det är konstigt att någonting som man var så innerligt trött på plötsligt kan vara så himla skoj. När en kompis berättade att han, efter intag av diverse Gindrinkar, inte ville ge ut sitt telefonnummer till en efterhängsen tjej och därför gav ut sin flickväns nummer istället var det nära att jag för första gången fick användning av vuxenblöjor. Tillfälle gavs igen senare när min kompis bror skickade ett högst förnärmat SMS där han utlovade stryk till den som hade vart otrogen med hans tre uppblåsbara flickvänner medans han studerade i Rom. Åh, vad enkelt och underbart livet kan vara ibland.
I helgen fick jag också lära mig att skämt om melodifestivalen leder till en för tidig död. I alla fall om man har en schlagertokig flickvän. PMS är ingenting i jämförelse med en kvinna som vid hennes sinnens fulla bruk upplever att hennes rosapuffiga små älsklingar blir förlöjligade. - "Hell hath no fury like a woman scorned."
Förresten, visste ni att Malai Kofta inte är plagg för lägsta rangens soldat? Tydligen är det vegetariska bollar av blomkål, indisk färskost och koriander. Heh.
Nåja. Dags att jobba.
Tjipp!
Brasiliansk vaxning...
Måhända är jag ingen Stagnelius, men så är jag faktiskt varken ångestriden prästson eller missbrukare heller. Jag har haft ett enkelt liv och ibland undrar jag om inte samtiden är så mycket fattigare för det. Allt jag behöver fundera över är om min bil har blivit besiktigad och om mina kalsonger kniper för hårt för att uppehålla en normal spermaproduktion. Ni kan nog förstå att man kände sig bortkommen igår när man fick en påminnelse om att man hade glömt besiktningen och numera får ta sig till jobbet i en bil belagd med körförbud. (Nåja, spermaproduktionen har jag i alla fall full koll på.)
Ja, ja. Jag vet inte vad jag skall säga. Jag är upptagen med andra saker. Har JR återuppstått? Kommer PayPal hjälpa mig att få tillbaka pengarna för kostymen som jag köpte på Ebay men aldrig fick? Är det laktos i min mjölk (Jag får sådana gaser av det)? Har mina dikter givit upphov till ramaskri och gjort mig till kändis över en natt? Varför är absolut egoism lika omöjlig som absolut altruism? Är det här köttet köpt på ICA? Varför kan jag inte vara vegetarian när djur lider så?
Bluärg! Jag blir snurrig bara jag tänker på det. Min tjej brukar alltid säga att mitt söta huvud inte skall bry sig om för mycket saker åt gången. Trots att hon är mycket yngre än mig är hon mycket mer organiserad och vuxen egentligen. Usch, vem fasen vill bli vuxen?? Inte jag!!
En ungmö från centrala Hansa
vill samba sig lära att dansa
Med kort-kort kostym
som ju är kutym
sitt könshår man tvingas att ansa.
I nöd och lust....och ärtsoppa
Varför är det så svårt att hitta en balans mellan god mat i lagom mängd, vikt och matupplevelse? Jag har ett stillasittande kontorsjobb och min dagliga diet består till största delen av sallad utan fet dressing - men tro fan att man ändå går upp i vikt konstant. Hur gör andra människor som gillar att läsa böcker, dricka gott och att uppleva god mat? Accepterar dom övervikten? Nä, usch. Jag vill ju orka spela ett någorlunda svettigt badmintonpass utan att behöva stanna upp för att dricka och att hämta andan efter varje boll. Lite övervikt kan jag tåla men inte fan vill man ge upp då kroppen inte klarar av att matcha vinnarinstinkten...
Någon som vill ha en badmintonpartner i Göteborg? Ta kontakt med mig om du är sämre än mig, inte har något emot att förlora och kan se på badminton som motion för att må bra i långa loppet.
Torsdag lunch innebär alltid ärtsoppa för mig. Jag tycker faktiskt om ärtsoppa, tro't eller ej. Särskilt gott är det självklart de få gånger man kan unna sig en liten flaggpunsch och en öl till, men en stark senap och knäckebröd räcker gott.
Det är konstigt att jag, som alltid fått dåligt samvete av min förkärlek för onyttigheter, faktiskt gillar något så nyttigt som ärtsoppa. Fast det är klart - ärtsoppa har ju andra nackdelar. Alltid skall det vara något. Min flickvän som får sova bredvid mig om nätterna lät mig försiktigt förstå att hon kunde leva med avgaserna. Vi är ett par genom nöd och lust...och ärtsoppa, helt enkelt.
Välkommen till min nya blogg!
