Månbesvärjelse

Månen stilla, blöder ljus
på nattligt dopp i skogssjö.
Paret dricker, smakar rus
av äppelvin från Lindö.

Månen stilla, skänker frid,
välsignar lilla gläntan.
En natt, ett liv. Kort i tid
vår frist från dödens väntan
.

Första dagen sedan april utan andningsproblem.

Ja, det är faktiskt sant.

Har inte kunnat promenera eller anstränga mig på annat sätt utan att tillbringa första kvarten som ett kippande kvävningsoffer. Idag gick jag utan att ens känna någon som helst tillstymelse till andningsproblem - missförstå mig rätt nu, jag brukar aldrig bli andfådd, men jag har en lättare typ av astma när jag anstränger mig.

Dessutom fick jag en oanvänd vit kostym från Bernini tillverkad av Merino-ull Super 140 idag. Priset på en ny ligger på ca 4000 pund - jag betalade 2 pund (och kostymen är alltså helt sprillans ny). Det är inte min storlek men det är ändå en säker vinst på min 5.000 kr (och eftersom den är köpt inom EU är det ingen ytterligare skatt..)

MUAHAHAHAHAHAH!

Kontaktannonspolska

Själslösa tillvaro. Vår tids pest.
Kontaktannons, "Jag är bäst."
Spinning, cycling och bodypump.
Egotripp, övermod och övertramp.

Tidsbriststvång, mardrömsmara.
Påträngande säljare av egen vara.
Jag kan! Jag vill! Jag älskar träning!
Avdragsgilla lån är min förläning!

Har inte tid, ingen frid. Karriärist.
Framtidsdröm utan synlig brist.
Stannar aldrig upp. Stress och spring.
Headset som din tillvaro kretsar kring.

Annonser stöpta i samma form.
Likriktat tänkade utan själslig norm.
Se mig! Älska mig! Jag vill bli sedd!
Om jag syns finns jag, är jag rädd.

Bostadsrätt, med topplånsmarginal.
Se på kaklet för kronor i tusental.
Min personlighet mäts i ägodelar
och muskler som under solbränd hud spelar.

Motbjudande TV

Jag kollade på TV igår och råkade på ett program med mediet James van Praagh. James van Praagh är en stor TV-personlighet i staterna och har framträtt hos bland annat Dr. Phil - han har dessutom ett eget program och har skrivit en massa böcker. Han säger sig ha mediala förmågor och använder den för att "tala" med människors avlidna släktingar.

I det programmet jag såg så intervjuade JVP en kvinna vars far hade skjutit henne, hennes två syskon och sedan sig själv. Detta skedde när kvinnan var barn och hennes bror dog omedelbart efter ett skott i huvudet och likaså dog hennes far. Kvinnan undrade om hennes bror mådde bra på "andra sidan" och om hennes fars ande kände någon ånger. Van Praagh nyttjar alltså sina "krafter" för att ge själavård till en kvinna vars livstragedi är värre än någon jag har hört talas om.

Jag mådde fysiskt illa när den stackars kvinnan, skakandes av sorg och nervositet, blir lurad av JVP (med TV-bolagets välsignelse). Lite av samma känsla får jag när jag ser på "Det okända" på TV4. Det är inte moraliskt försvarbart att utnyttja människor på det sättet. Jag tror att många människor med oförlöst sorg i bagaget kan få ett ohälsosamt beroende i andemedium, tarotkort och andra oärligheter.

Jag tror inte på medium och spenderade kvällen med att läsa på nätet och på youtube. Här är en bra länk om Cold Reading och andra tekniker som medium och andra charlataner använder sig av.

Finns jag?

Vad är egentligen en människa?

Kan det vara det jag ser i spegeln? Nja, faktum är att det du ser är en illusion som dina sinnen tillhandahåller för att du skall ha en begriplig värld omkring dig. Du ser inte mellanrummet mellan atomer lika lite som färger egentligen existerar. I alla fall inte som någonting annat än en sorts verktyg för din hjärna att ge dig välbehövlig information. Dina sinnen är en apparat som tolkar omvärlden för att du skall kunna hantera den. Kan kanske kunna jämföras med minnets selektiva funktionalitet - minnet väljer bort information för att spara det som bedöms som nödvändigt och på samma sätt "tolkar" dina sinnen omvärlden i "realtid".

Kan det vara det jag känner? Ur ett perspektiv kan man säga att alla människor har rätten till sina egna känslor - men hur definierar man då "jaget"?  Svaret på den frågan ser nog olika ut beroende på vem man frågar men några evolutionsbiologer har framlagt teorin om att människan från början (och till viss del fortfarande) är flera olika varelser som har levt i symbios så länge att "samarbetet" som de har utvecklat är omöjligt att skilja från exempelvis en hjärnas styrning av händerna och händernas uppgift att ge information till hjärnan via känseln.

Det finns visa bevis på att tallkottkörteln var naturens första öga, det vill säga innan våra två ögon utvecklades hade man endast ett öga som omvandlades till att sedan fungera som melatoninutsöndrande körtel. Exakt vad tallkortkörteln är troligtvis ännu okänt - jag har i alla fall inte kunnat hitta någon information om det.  Andra säger att vårt öga har utvecklats från en separat parasit som har givit människor möjligheten att se i utbyte mot exempelvis näring och skydd.

En mänsklig individ behöver alltså inte vara en enskild varelse utan ett "hoppkok" av parasiter i olika grad av självständighet och organ i evig förändring. 

Jag menar - hur "giltiga" kan då alla politiska system vara om de religiösa, psykologiska och ekonomiska teorier de har uppstått ur grundar sig i att en individ är en enskild varelse med en gud och ett specifikt förhållningssätt till samhället?


Le cheval de Zola

"Zolas häst" är ett känt berättartekniskt trick. Människor har en empatisk förmåga som till viss del kan jämföras med hörselns oförmåga att höra riktigt höga eller riktigt låga frekvenser. På samma sätt fungerar människors förmåga att kunna hantera och empatisera med människor eller händelser i skönlitterära sammanhang: Ingen fäller tårar för offren i Kaukasiska gruvkatastrofer eller i hårresande massmord - däremot så funkar introduktionen av ett lamt djur, ett barn eller en annan "hjälplös" som vi kan gråta över. Det krävs alltså att "förminskar" tragedin och missförhållandena till en hanterbar nivå för att kunna framkalla sanna känslor.

Ganska underligt - jag undrar vad en psykolog hade sagt om det.

Avundsjuka existerar inte i plogspårens Sverige.

Nej, just det!

Här i jämmerdalen finns ingen avundsjuka - bara en stark motvilja mot att någon skall uppfattas som framgångsrik eller ha tankar och åsikter som inte går hand i hand med "nio till fem"-lunken. Hualigen! Sverige är verkligen ett land befolkat med små slavar vars enda nöje är att kritisera folk som inte passar in i den vedertagna ramen av  skattebetalare och löntagare.

Jag har nyligen bytt jobb efter att i ett års tid ha befunnit mig på en för mig helt bakvänd arbetsplats. De flesta anställda hade jobbat där i mer än trettio års tid och varje lunch gick ut på att klaga på hur dåligt skött företaget var (och jag måste erkänna att de inte hade helt fel i sin kritik). När man hade klagat på ledningsgruppen gick man över till att  diskutera ens låga lön och alldeles för långa arbetsdagar - medans chefen fick bära hundhuvudet för att han hade tjänstebil och tillbringade dagarna med att fila naglarna på företagskortet. (Jag måste erkänna att de inte hade helt fel där heller...)

Vad som däremot var enormt konstigt var att dessa människor, som faktiskt var väldigt duktiga inom sina respektive områden, aldrig kunde framföra sin kritik till de som behövde höra det. Under medarbetarsamtal, eller i anonyma undersökningar om de anställdas inställning till hur företaget sköttes, var det i stort sett bara jag som försökte påpeka felen.

Alla andra målade upp bilder av en mer än 100-procentig tillfredsställelse med sin arbetssituation, trots att vissa av dem blev sjuka av all negativ stress.

Fattar ni?!

Man klagar alltså (med viss rätta) på en dålig ledning, går hem och mår dåligt av att man anser sig ha en dålig arbetssituation och sedan, på grund av skräcken att uppfattas som annorlunda, målar man upp en bild som är helt världsfrånvänd för VD och ledningsgrupp.

Och sedan går man till nästa lunch och spyr på allt som inte står rätt till för att inte behöva bära det med sig hem till sin familj.

Jag antar att man kunde hitta samma beteende hos en gruvarbetare (slav?) som på grund av tvånget av att hitta föda till familjen fick stå ut med att riskera livet i kongos diamantgruvor i början av 1900-talet. Oförmågan att kunna  glädja sig med andra grundar sig nog i att inte känna sig eget värde och kunna stå upp för sig själv.

Ja, ja - jag har i alla fall haft jättestort gensvar på min senaste sejour med arbetsansökningar. Jag fick nog svar från alla - och även om inte alla var positiva så har jag nog gått på 30 intervjuer det senaste halvåret.

Nu är det dock över och jag bytte jobb för en månad sen. Gud, va skönt det känns.

RSS 2.0