Apropå bonusar och utförsäljning av det statliga skyddsnätet.
På en tidigare arbetsplats hade vi mellan 30-50% av årslönen i bonus - och det blev en ganska saftig utbetalning i slutändan. Jag kan inte säga att vi inte förtjänade det, för vi var trots allt branschens bästa försäljningsbolag - men det fick många människor att reagera med avundsjuka.
Jag förstår ärligt talat inte varför människor klagar på att chefer lyfter bonusavtal på 20 miljoner - det är ju faktiskt så att ingen skulle säga nej till det, eller hur? I och med att ingen skulle säga nej till en liknande utbetalning så har ingen heller rätt att ifrågasätta den lycklige erhållaren av bonus - för det vore ju som att ifrågasätta sig själv.
Vad är då anledningen till att bonusar retar gallfeber på 80% av svenska befolkningen? Jag skulle tro att Sveriges evigt minskande sociala skyddsnät leder till att människors rädsla för att bli hemlösa och utförsäkrade gör att dom riktar sin ilska mot chefer som bättre lyckats försäkra sig om en trygg framtid. Istället borde de ju faktiskt se till att slå vakt om och stärka statens inflytande över infrastruktur, vård, miljöfrågor, energipolitik och andra delar av landets vitala funktioner. Jag skulle aldrig någonsin säga nej till en bonus, löneförhöjning, skattesänkning eller aktieutdelning så länge vi säljer ut vård och infrastruktur till privata företag vars första prioritet är att tjäna pengar. Företag vars första prioritet är att tjäna pengar har väldigt sällan kvalitet, långsiktighet eller omtanke som en stor del i sin affärsplan.
Jag skulle mycket hellre se ett ökande statligt ägande och inflytande - men majoriteten av svenskar vill det inte. (Vilket det faktum att M regerar för tillfället visar). Dessa svenskar - som faktiskt inte vill annat än klaga på folk som tjänar pengar (men ändå röstar för skattesänkningar, ökad privatisering och minskad social omvårdnad) har jag enormt svårt att ta på allvar.
Jag är helt och hållet för bonusar och kommer aldrig skämmas för att jag är det - för faktum är att i en fri marknad så gäller "Survival of the fittest" och det kommer att innebära att människor blir mindre benägna att dela med sig. Det är ironiskt att USA nu ökar sitt statliga ägande för första gången på mycket längre - jag önskar bara att de gjort det långt tidigare.
Nå, jag önskar att det fanns fler människor som förstod meningen med grundtrygghet, men nu är det faktiskt inte så längre - och då måste vi alla se till att tjäna pengar var helst möjligheten finns.
Jag förstår ärligt talat inte varför människor klagar på att chefer lyfter bonusavtal på 20 miljoner - det är ju faktiskt så att ingen skulle säga nej till det, eller hur? I och med att ingen skulle säga nej till en liknande utbetalning så har ingen heller rätt att ifrågasätta den lycklige erhållaren av bonus - för det vore ju som att ifrågasätta sig själv.
Vad är då anledningen till att bonusar retar gallfeber på 80% av svenska befolkningen? Jag skulle tro att Sveriges evigt minskande sociala skyddsnät leder till att människors rädsla för att bli hemlösa och utförsäkrade gör att dom riktar sin ilska mot chefer som bättre lyckats försäkra sig om en trygg framtid. Istället borde de ju faktiskt se till att slå vakt om och stärka statens inflytande över infrastruktur, vård, miljöfrågor, energipolitik och andra delar av landets vitala funktioner. Jag skulle aldrig någonsin säga nej till en bonus, löneförhöjning, skattesänkning eller aktieutdelning så länge vi säljer ut vård och infrastruktur till privata företag vars första prioritet är att tjäna pengar. Företag vars första prioritet är att tjäna pengar har väldigt sällan kvalitet, långsiktighet eller omtanke som en stor del i sin affärsplan.
Jag skulle mycket hellre se ett ökande statligt ägande och inflytande - men majoriteten av svenskar vill det inte. (Vilket det faktum att M regerar för tillfället visar). Dessa svenskar - som faktiskt inte vill annat än klaga på folk som tjänar pengar (men ändå röstar för skattesänkningar, ökad privatisering och minskad social omvårdnad) har jag enormt svårt att ta på allvar.
Jag är helt och hållet för bonusar och kommer aldrig skämmas för att jag är det - för faktum är att i en fri marknad så gäller "Survival of the fittest" och det kommer att innebära att människor blir mindre benägna att dela med sig. Det är ironiskt att USA nu ökar sitt statliga ägande för första gången på mycket längre - jag önskar bara att de gjort det långt tidigare.
Nå, jag önskar att det fanns fler människor som förstod meningen med grundtrygghet, men nu är det faktiskt inte så längre - och då måste vi alla se till att tjäna pengar var helst möjligheten finns.
Kapitalismens ände.
Om ni bara läser en artikel i år skall ni läsa den här.
Den är en ganska skrämmande bild av maktstrukturen i vår tids största och mäktigaste land.
Den är också ett testament över det självklara slutet på en kapitalist-stat. Jag känner så väl igen hur människor som röstar åt höger rullar med ögonen så fort man börjar tala om kapitalismens tillkortakommanden med dom - för jag "förstår" ju självklart inte det underbara med en fri och oreglerad marknad.
Jag har svårt att känna någon sympati med den vanlige arbetarkillen i amerika, för oavsett om han förstår AGI och Feddarnas skumraskaffärer så har majoriteten av dom under alla år röstat på partier som driver ekonomisk politik vars självklara slut beskrivs väl i artikeln. Precis som jag inte kan se med goda ögon på bankchefen som vill ha lån av staten när hans bank, som varit en stor del av anledningen bakom den finansiella krisen, går på knäna, så kan jag inte se med goda ögon på Arbetar-Joe som röstat höger i jakten på den amerikanska drömmen (som är detsamma som rabiat egoism) och nu beklagar sig över bankerna, när det enda de egentligen har gjort är att de lyckats bättre med att roffa åt sig i sann amerikansk anda.
Sug i dig, Arbetar-Joe och lär dig av läxan.
Den är en ganska skrämmande bild av maktstrukturen i vår tids största och mäktigaste land.
Den är också ett testament över det självklara slutet på en kapitalist-stat. Jag känner så väl igen hur människor som röstar åt höger rullar med ögonen så fort man börjar tala om kapitalismens tillkortakommanden med dom - för jag "förstår" ju självklart inte det underbara med en fri och oreglerad marknad.
Jag har svårt att känna någon sympati med den vanlige arbetarkillen i amerika, för oavsett om han förstår AGI och Feddarnas skumraskaffärer så har majoriteten av dom under alla år röstat på partier som driver ekonomisk politik vars självklara slut beskrivs väl i artikeln. Precis som jag inte kan se med goda ögon på bankchefen som vill ha lån av staten när hans bank, som varit en stor del av anledningen bakom den finansiella krisen, går på knäna, så kan jag inte se med goda ögon på Arbetar-Joe som röstat höger i jakten på den amerikanska drömmen (som är detsamma som rabiat egoism) och nu beklagar sig över bankerna, när det enda de egentligen har gjort är att de lyckats bättre med att roffa åt sig i sann amerikansk anda.
Sug i dig, Arbetar-Joe och lär dig av läxan.
Religion, HSM, Hickey Freeman och Oxxford.
För några dagar sedan visade Kanal Lokal en dokumentär från Nordkorea. Programmet innehöll scener från de stora idrottsevenemang som deras ledare höll för att stärka moralen i landet och invånarnas känsla för nationen. Under evenemangen uppträdde flera tusen unga tjejer i stora arrangerade kluster och de tränade enormt mycket redan från unga år. Alla de unga tjejerna var fanatiker på sitt sätt: Det lyste av religiös iver när de talade om hur mycket de tränade, och också vilka plågor de drogs med dagligen, för att få några sekunder av Kim Jong-Il's uppmärksamhet. De sade att själva meningen med deras liv är att få glädja ledaren genom att dagligen späka sig och formas till en stor symbiotisk massa.
Jag kunde då inte se någon skillnad på de unga koreanska tjejernas iver och den iver som man möts av hos riktigt djupt troende. (Ja, jag har träffat några sådan i livet.). Jag måste säga att ingenting har i större grad övertygat mig om att religion bara är masshysteri än programmet från Nordkorea - om den nordkoreanska befolkningen kan övertygas om Kim Jong-Ils gudomlighet så säger det mig att religion inte är något annat än ett djupt psykologiskt behov hos människor.
Det finns några få fördelar med att leva i ett samhälle som, till viss del, överkonsumerar. En av dom är möjligheten att köpa saker billigt från folk - som till exempel designerkläder som inte passar. Man får självklart leta ganska länge (och är man smart använder man då en automatisk sökmotor som Ebay), men man kan hitta sjuka fynd. Vintage-kläder görs inte på samma sätt som dagens slit&släng-trasor - det finns faktiskt både en stor efterfrågan och en stor marknad för rätt varor. Det krävs en del kunskap, men den är lättillgänglig på nätet. Second hand innebär inte i mitt tycke att det behöver vara använt, det är också second hand om någon har köpt fel storlek och inte kan byta eller vill sälja av en annan anledning. Personligen köper jag aldrig använda kläder på nätet.
Det är inte bara Italien och Storbrittanien som har skräddare i världsklass - USA har några stycken också. Hart, Schaffner and Marx (härefter kallat HSM) är ett skräddarföretag från Chicago, Illinois - och det anses vara nummer tre av de tre skräddarhusen. Om man söker på "Gold Trumpeter" på ebay hittar man ganska snabbt ett antal blazrar och kostymer av väldigt god klass. Gold trumpeter är HSM's flaggskepp - alltså deras bästa kollektion. Gold trumpeter (som nästan alla kostymer som produceras i massupplaga) har en limmad konstruktion. En limmad konstruktion är inte bra eftersom den förr eller senare kommer att "bubbla" när fogarna mellan till exempel axel och arm börjar släppa. Valet av tyg, skärningen och övriga detaljer gör dock att Gold trumpeter är väl värd priset.
Hickey Freeman är det andra av de tre modehusen och det brukar rankas lite över HSM. Anledningen är deras kollektion Hickey Freeman Bespoke (bespoke betyder förresten skräddarsydd, måttbeställd) som kan mäta sig med vilken kostym-makare som helst på Savile Row i London. Tyvärr håller dock inte resten av Hickey Freeman's kollektioner samma klass. Jag har tre st blazrar från Hickey Freeman och jag har aldrig sett bättre. De är gjorda av den allra dyraste bomullen, har fungerande manschetter, foder från Cupro Bemberg, en skärning som gör att de sitter som ett andra skinn och de har en helt handsydd konstruktion. Jag vill inte avslöja vad jag har köpt dom - men priset var extremt överkomligt.
Oxxford är det amerikanska kostymföretaget med absolut högst anseende. Egentligen skall man ju aldrig köpa annat än skräddarsytt, men Oxxford (ihop med några få Italienska och Engelska skräddare) gör kostymer i massupplaga av sådan kvalitet att det faktiskt kan vara värt att investera i en sådan. Oxxford gör - precis som till exempel Kiton, Brioni, Cesare Attolini och Anderson&Sheppard - handsydda kostymer, men de är ändå inte skräddarsydda för varje kund.
Om man verkligen lär sig sina mått kan man dock ganska snabbt lära sig att köpa Kiton, Brioni, Oxxford och andra designer väldigt riskfritt. Och dessutom kan man göra det till ungefär 10 procent av kostnaden att köpa helt nytt.
Priset på en kostym av ovan nämnda designer ligger på ca. 25000 kronor och uppåt.
Jag kunde då inte se någon skillnad på de unga koreanska tjejernas iver och den iver som man möts av hos riktigt djupt troende. (Ja, jag har träffat några sådan i livet.). Jag måste säga att ingenting har i större grad övertygat mig om att religion bara är masshysteri än programmet från Nordkorea - om den nordkoreanska befolkningen kan övertygas om Kim Jong-Ils gudomlighet så säger det mig att religion inte är något annat än ett djupt psykologiskt behov hos människor.
Det finns några få fördelar med att leva i ett samhälle som, till viss del, överkonsumerar. En av dom är möjligheten att köpa saker billigt från folk - som till exempel designerkläder som inte passar. Man får självklart leta ganska länge (och är man smart använder man då en automatisk sökmotor som Ebay), men man kan hitta sjuka fynd. Vintage-kläder görs inte på samma sätt som dagens slit&släng-trasor - det finns faktiskt både en stor efterfrågan och en stor marknad för rätt varor. Det krävs en del kunskap, men den är lättillgänglig på nätet. Second hand innebär inte i mitt tycke att det behöver vara använt, det är också second hand om någon har köpt fel storlek och inte kan byta eller vill sälja av en annan anledning. Personligen köper jag aldrig använda kläder på nätet.
Det är inte bara Italien och Storbrittanien som har skräddare i världsklass - USA har några stycken också. Hart, Schaffner and Marx (härefter kallat HSM) är ett skräddarföretag från Chicago, Illinois - och det anses vara nummer tre av de tre skräddarhusen. Om man söker på "Gold Trumpeter" på ebay hittar man ganska snabbt ett antal blazrar och kostymer av väldigt god klass. Gold trumpeter är HSM's flaggskepp - alltså deras bästa kollektion. Gold trumpeter (som nästan alla kostymer som produceras i massupplaga) har en limmad konstruktion. En limmad konstruktion är inte bra eftersom den förr eller senare kommer att "bubbla" när fogarna mellan till exempel axel och arm börjar släppa. Valet av tyg, skärningen och övriga detaljer gör dock att Gold trumpeter är väl värd priset.
Hickey Freeman är det andra av de tre modehusen och det brukar rankas lite över HSM. Anledningen är deras kollektion Hickey Freeman Bespoke (bespoke betyder förresten skräddarsydd, måttbeställd) som kan mäta sig med vilken kostym-makare som helst på Savile Row i London. Tyvärr håller dock inte resten av Hickey Freeman's kollektioner samma klass. Jag har tre st blazrar från Hickey Freeman och jag har aldrig sett bättre. De är gjorda av den allra dyraste bomullen, har fungerande manschetter, foder från Cupro Bemberg, en skärning som gör att de sitter som ett andra skinn och de har en helt handsydd konstruktion. Jag vill inte avslöja vad jag har köpt dom - men priset var extremt överkomligt.
Oxxford är det amerikanska kostymföretaget med absolut högst anseende. Egentligen skall man ju aldrig köpa annat än skräddarsytt, men Oxxford (ihop med några få Italienska och Engelska skräddare) gör kostymer i massupplaga av sådan kvalitet att det faktiskt kan vara värt att investera i en sådan. Oxxford gör - precis som till exempel Kiton, Brioni, Cesare Attolini och Anderson&Sheppard - handsydda kostymer, men de är ändå inte skräddarsydda för varje kund.
Om man verkligen lär sig sina mått kan man dock ganska snabbt lära sig att köpa Kiton, Brioni, Oxxford och andra designer väldigt riskfritt. Och dessutom kan man göra det till ungefär 10 procent av kostnaden att köpa helt nytt.
Priset på en kostym av ovan nämnda designer ligger på ca. 25000 kronor och uppåt.
Per-Olov Kindgren
För er som har missat denna gudabenådade svenska gitarrist kommer här hans youtube-kanal.
Här har ni ett helt underbart stycke ur Schindlers List.
Tur att man insåg sina begränsningar på gitarren tidigt....:)
Dagens ebay-auktion:
Loro Piana blazer. Schyssta handsydda detaljer.
Här har ni ett helt underbart stycke ur Schindlers List.
Tur att man insåg sina begränsningar på gitarren tidigt....:)
Dagens ebay-auktion:
Loro Piana blazer. Schyssta handsydda detaljer.
Alltings förgänglighet, Lovecraft och Station Agent
Om en människa verkligen är införstådd med det faktum att allting kommer att ta slut och att han/hon inte har en aning om när det blir, kan den människan då gå till ett jobb som innebär repetition, stress och tristess? I mina ögon är det svaret ett rungande nej, för i samma ögonblick som man blir medveten om sin egen dödlighet tappar också världsliga ting sitt värde. Inte bara blir det omöjligt att slösa bort 8 timmar om dagen på någonting som faktiskt inte ger någon som helst belöning förutom pengar, man kan inte heller spendera 8 timmar på bandet eller på ett kontor för det är samma sak som att inte leva alls. Livet är ens enda chans till lycka, kärlek och glädje.
Religioner intalar människor att det kommer ett liv efter döden så att man skall kunna "stå ut" med den jordiska tillvarons plågor. Jag kan inte tänka mig något grymmare än att råna människor på deras möjlighet att leva genom att lova dom en lögn. Om jag hade vart konspiratorisk hade jag tyckt att det var väldigt misstänkt likt en härskarteknik, men jag förstår att religionen i stora drag faktiskt är dödströst - och mest av allt för de som skapade den.
Så varför stannar jag själv kvar på jobbet? Svaret är väl att jag ännu inte har förstått att jag faktiskt kommer att dö, att den indoktrinerade religionen i det svenska samhället inte går att tvätta bort så enkelt och att jag faktiskt fortfarande uppskattar att jag kan köpa saker - även om jag vet att de inte har något egentligt värde.
Jag har chefer som är totalt ointresserade av sitt arbete som bara glider omkring och gör jobbet outhärdligt för sina "undersåtar", eftersom dom faktiskt vägrar att ta beslut och ta ansvar för någonting - och jag kan bara konstatera att jag har skitsvårt att bli arg på dom (även fast dom försvårar mitt arbete jättemycket) för det dom gör är ju det jag skulle vilja göra - inte jobba, tjäna pengar och bara göra det man tycker är roligt.
--------------------------------------------------------------------------------------------------
För er som gillar film kan jag varmt rekommendera The Station Agent. Filmen behandlar ensamhet, utanförskap, vänskap och kärlek på ett alldeles underbart sätt. Jag blev mäkta imponerad av det stilla vemod som genomsyrar hela filmen.
Jag och J spelade CIV 4 idag. Fall from heaven heter en mod som gör om civ 4 till ett fantasyspel - det var riktigt roligt faktiskt. Tyvärr så har man ingen tid att sitta framför datorn hela dagen, men det var skönt att koppla av en stund och flyta bort i datorspelsvärlden.
En runda på SF-bokhandeln i torsdags avslutades med inköp av den här boken. Tyvärr blev jag väldigt besviken - det verkar nästan som om Lovecraft bara är bra när andra tolkar honom - ungefär som med Bob Dylan.
Några klassiska favoriter
För den stilla bokstunden med tillhörande kopp te rekommenderar jag:
1. Fantasie Impromptu, Chopin
2. Nocturne, Chopin
3. Symphony no. 5, Shostakovich (Fast den här är kanske inte så lugn....:))
4. Piccolo Concerto in C Major, Vivaldi
5. Toccata and fugue, Bach
Derek Paravicini är ett blint musikaliskt geni som knappt kan räkna till 10. Titta gärna på den 5-delars dokumentär som youtube har att erbjuda
1. Fantasie Impromptu, Chopin
2. Nocturne, Chopin
3. Symphony no. 5, Shostakovich (Fast den här är kanske inte så lugn....:))
4. Piccolo Concerto in C Major, Vivaldi
5. Toccata and fugue, Bach
Derek Paravicini är ett blint musikaliskt geni som knappt kan räkna till 10. Titta gärna på den 5-delars dokumentär som youtube har att erbjuda
Geni och galenskap.
Det galna och hämningslösa pokergeniet Stu Ungar (1953-1998) förlorade under loppet av sin korta karriär över 30 miljoner dollar och blev en legend i sin livstid genom sin totalt respektlösa inställning till pengar, så väl som motståndare. Ungar var ett matematiskt geni med fotografiskt minne, men likväl helt oförmögen till att leva ett normalt liv. Han kunde aldrig ha levt sitt liv på annat sätt än på det han gjorde, och han gjorde det genom att vinna 100.000 på kortspel och sedan blåsa alltihop på hästar under en och samma kväll. Som en nedåtgående spiral utom all kontroll är nog det enda sätt på vilket man kan beskriva hans evigt tilltagande beroende av spel, dobbel och droger.
Här kan man se honom när han vinner sin "comeback" 1997. Märk väl att han använder glasögon för att dölja att han knarkat bort sina näsvingar - och det låter på hans tal som han knarkat bort halva sin hjärna också.
Jag har lagt till den här filmen till min "skall ses"-lista.
Här har ni en enkel youtube-dokumentär.
För er som vill läsa lite mer har ni här en bra artikel - eller så får ni googla honom:)
Här kan man se honom när han vinner sin "comeback" 1997. Märk väl att han använder glasögon för att dölja att han knarkat bort sina näsvingar - och det låter på hans tal som han knarkat bort halva sin hjärna också.
Jag har lagt till den här filmen till min "skall ses"-lista.
Här har ni en enkel youtube-dokumentär.
För er som vill läsa lite mer har ni här en bra artikel - eller så får ni googla honom:)
Massmedial påverkan
Fakta:
När Enrons grundare Ken Lay intervjuades i fängelset efter skandalen som ledde till att ett av USA's mest framgångsrika företag någonsin gick i konkurs, var Richard Dawkins bok "The Selfish Gene" själva grundstenen i hans filosofi och anledningen till varför han ansåg sig ha rätt till att bryta mot lagen och begå brott. Oavsett vad Richard Dawkins syfte var så finns det ett flertal andra fall där boken har blivit ett rättesnöre för psykopater som letar en anledning att begå brott.
(Jag har den här filmen på min "skall-ses"-lista.)
Fakta:
I boken Svensk Maffia, av Lars Wierup och Matti Larsson, kan man utläsa att en stor andel av alla personer inom organiserad brottslighet är killar behöver grupptillhörighet som substitut för deras egen identitetslöshet. En majoritet av alla de personer som Lars och Matti intervjuade uppgav Al Pacino's Scarface som den stora influensen i deras liv. Den brottsliga banan började antingen som längtan efter den typ av tillhörighet och "Don't fuck with me"-attityd som Scarface uppvisar eller som ett kallsinnigt analytiskt beslut att försöka utnyttja svagare människor utan identitet.
Skall man då förbjuda vissa typer av filmer och böcker? Eller ens ha åldersgränser? Jag tror personligen att åldersgränser och förbud bara har motsatt effekt mot - istället skall man försöka att avdramatisera och inte ge dom möjligheten att lansera sig själva som något "förbjudet" och utmanande.
Den amerikanska skivindustrin sa ju att texten "Parental Advisory: Explicit Lyris" var den bästa reklam de någonsin kunde få stämplade på sina CDs.
När Enrons grundare Ken Lay intervjuades i fängelset efter skandalen som ledde till att ett av USA's mest framgångsrika företag någonsin gick i konkurs, var Richard Dawkins bok "The Selfish Gene" själva grundstenen i hans filosofi och anledningen till varför han ansåg sig ha rätt till att bryta mot lagen och begå brott. Oavsett vad Richard Dawkins syfte var så finns det ett flertal andra fall där boken har blivit ett rättesnöre för psykopater som letar en anledning att begå brott.
(Jag har den här filmen på min "skall-ses"-lista.)
Fakta:
I boken Svensk Maffia, av Lars Wierup och Matti Larsson, kan man utläsa att en stor andel av alla personer inom organiserad brottslighet är killar behöver grupptillhörighet som substitut för deras egen identitetslöshet. En majoritet av alla de personer som Lars och Matti intervjuade uppgav Al Pacino's Scarface som den stora influensen i deras liv. Den brottsliga banan började antingen som längtan efter den typ av tillhörighet och "Don't fuck with me"-attityd som Scarface uppvisar eller som ett kallsinnigt analytiskt beslut att försöka utnyttja svagare människor utan identitet.
Skall man då förbjuda vissa typer av filmer och böcker? Eller ens ha åldersgränser? Jag tror personligen att åldersgränser och förbud bara har motsatt effekt mot - istället skall man försöka att avdramatisera och inte ge dom möjligheten att lansera sig själva som något "förbjudet" och utmanande.
Den amerikanska skivindustrin sa ju att texten "Parental Advisory: Explicit Lyris" var den bästa reklam de någonsin kunde få stämplade på sina CDs.
En liten Allen-sketch
Café Nicolina, alligatorskor och döden...
Jag och A var på Café Nicolina på Stor Nygatan. Jag beställde en spätta på danskt vis, med remouladsås och färska räkor - och även fast maten var enkel var den helt superb. A beställde in en pizza som troligtvis var en av de bästa jag smakat. Det är fantastiskt när man helt spontant testar ett nytt ställe och blir så himla positivt överraskad. Till alla er som vill ha ett gott råd i matväg - testa Nickolinas nästa gång ni är i Nordstan eller på Kungsportsplatsen.
(Här har ni dagens Ebay-auktion. Dessa skor är inte något för en vanlig dödlig. Nypris ca 50.000 kr - pris i skrivande stund ca 2400 kr)
Det sägs att allting måste vara ändligt - alla människors liv måste ta slut för det är endast i konstrast till döden som man kan finna liv. Men betänk att de flesta människor ändras så mycket under sina liv att de faktiskt kan sägas dö flera gånger under en livstid - livet måste nog inte vara ändligt, men däremot måste det vara föränderligt.
Gud, vad smart jag är...
Ok, jag slänger väl in en Ebay-auktion till. Detta är en Loro Piana Stormrock i 100 % Cashmere - det är inte en billigare maskinsydd variant med Loro Piana's tyg.
(Här har ni dagens Ebay-auktion. Dessa skor är inte något för en vanlig dödlig. Nypris ca 50.000 kr - pris i skrivande stund ca 2400 kr)
Det sägs att allting måste vara ändligt - alla människors liv måste ta slut för det är endast i konstrast till döden som man kan finna liv. Men betänk att de flesta människor ändras så mycket under sina liv att de faktiskt kan sägas dö flera gånger under en livstid - livet måste nog inte vara ändligt, men däremot måste det vara föränderligt.
Gud, vad smart jag är...
Ok, jag slänger väl in en Ebay-auktion till. Detta är en Loro Piana Stormrock i 100 % Cashmere - det är inte en billigare maskinsydd variant med Loro Piana's tyg.
