Stagnelius

Ikväll funderade jag och en kompis på hur man som kille skulle få kontakt med tjejer på Facebook. Vi kom fram till att man skulle skriva ungefär såhär om man vill ge ett riktigt gott första intryck:

Hej!

Jag heter Sten och bor med min mamma i en liten ort vid namn Sexdrega (också känd som Knullhult), strax utanför Borås. Vi har en stor och rymlig trea på 75 kvm med gott om plats för min framtida fru och hennes skor. (Vem vet, det kanske blir du?). Min mamma är bra på att laga mat och vi älskar att titta på såpor tillsammans. Sedan jag fick sparken från mitt jobb på Posten så har jag och mamma kommit varandra väldigt nära. Hon brukar kalla mig för sin lilla köttbulle och tar jättebra hand om mig - efter att hon tvättat mina kläder så viker hon dom snyggt innan hon lägger in dom i mitt skåp. Min mamma fick mig när hon var 18 vilket innebär att vi faktiskt har en del gemensamma intressen. Vi älskar matlagning - hon lagar och jag äter.

Jag är 35 år och tillbringar dagarna med att uppdatera min blogg med bilder på glassbilen och Orups turnéschema. Du kan läsa min blogg på iloveorup.blogg.se (som du förstår så är jag en stor Orup-fan). Mina passioner, förutom Orup, är att bygga modelljärnvägar, rollspelslajv och att äga noobs i World of Warcraft. Jag har en level 69 orc shaman och en level 56 troll warrior - och jag är klanlös just nu eftersom jag alltid blir retad av emo-tonåringarna för att jag gillar Orup. Vill du bli min nya internet-kompis? Vi kan starta en klan och sedan gifta oss (i World of Warcraft, alltså).

Jag älskar glassbilen även om jag vet att den bara är en täckmantel för en USA-regisserad konspiration. Jag läste ett långt inlägg på ett internetforum som beskrev vad glassbilarna egentligen är till för. Vi svenskar är nämligen försökskaniner för ett CIA-experiment som går ut på att kontrollera människor genom att subtilt manipulera hjärnvågor med hjälp av elektromagnetisk strålning - så nu sätter jag alltid på mig en hjälm med aluminiumfolie så fort jag hör den välkända melodin. Konstigt nog så får jag alltid jaga glassbilen ganska länge innan den stannar, trots att jag varje dag köper jag en 3-liters paket med chokladglass. Chokladglass är min favorit eftersom det är så gott till Red Bull och det är bra att ha glass på natten när mamma sover och inte kan laga mat. Jag brukar vara vaken varannan natt för att leta efter klankompisar i World of Warcraft och för att samla guld.

Att lajva är en annan väldigt trevlig hobby. Jag och min kompis Stellan kom alldeles nyligen tillbaka från ett lajv i ett köpcentrum i Karlsskoga. Som förspel till de lajv som vår grupp deltar i så brukar jag och Stellan spela några Orup-låtar med vårt band, Sten&Stellan. Jag spelar triangel, medans Stellan sjunger och spelar gitarr. Stellan är 36 och bor ensam i ett litet hus utanför Borås och jag plockar ofta upp honom i vår "turnébuss" (morsans beigegula SAAB 99) när vi skall göra ett "lajv-framträdande". På väg hem brukar Stellan sova över hos mig och mamma - men jag är lite tveksam till om det är en bra idé. Jag brukar ofta höra konstiga ljud i lägenheten när Stellan sover över, men jag vågar aldrig gå utanför mitt rum på natten eftersom jag är mörkrädd. Konstigt nog så verkar Stellan alltid trött och vill lägga sig tidigt varje gång han sover över - men dagen efter brukar aldrig bäddsoffan vara använd. Nåja, han kanske sover på golvet.

Mycket av min tid går till att att putsa upp och modifiera min riddarmundering - och jag tycker att Orup är sinnebilden för elegans och stil. Han är så ståtlig och har ett utseende som påminner mig om en grekisk marmorstaty från antiken. Jag brukar alltid fråga mig själv hur Orup skulle gjort när jag försöker hitta på nya modifieringar till min lajv-dräkt. Min relation till Orup är väldigt speciell -  han är lite av en läromästare och förebild samtidigt som jag känner lite ilska mot honom. Jag har aldrig fått träffa honom trots att jag är hans mest hängivna fan.

För nästan fyra år sedan åkte jag till Stockholm för att se honom på Hovet och i min väska hade jag med mig den lilla dolk som utgör sista försvar i min Riddarutstyrsel. Jag hade länge älskat Orup och längtade verkligen efter att få se honom uppträda och jag hade tänkt be honom om hans autograf. Eftersom jag ville göra ett bestående intryck så hade jag dock i åtanke att be honom rista in autografen i min arm - men tyvärr så fick jag aldrig tillfälle att be om autografen eftersom vakterna kastade ut mig när jag delgav dom syftet med mitt besök. Sedan dess har jag åkt till dussintals olika spelningar och burit många olika förklädnader, men jag har aldrig någonsin blivit välkommen backstage. Jag har lite problem med aggressioner och kan ibland känna att jag vill göra något drastiskt åt situationen eftersom Orup tydligen inte uppskattar sin mest hängivna fan. Det är väldigt synd för jag tror att jag och Orup skulle kunna ha det väldigt bra tillsammans - han skulle kunna komma och bo hos mamma och mig. Vem vet, Orup kanske skulle få smak för lajv om han testar?

Nä, hela situationen med Orup påminner mig ganska mycket om när jag fick sparken från mitt jobb som stuvare på SJ. Jag skällde ut en gammal tant och hennes väninna för att de var så långsamma av tåget och efter att de klagade hos min chef så fick jag sparken. Efter det hängde jag väldigt mycket på pensionärsföreningar för att försöka hitta tanten och få henne att be mig om ursäkt - men det resulterade bara i att polisen trodde jag var en inbrottstjuv som ville ta reda på när rummen på ålderdomshemmen stod tomma.

Nå, jag är väldigt redo att skaffa barn och längtar enormt mycket efter en son som jag kan ta med på lajv. Om du blir intresserad av det här mailet så får du jättegärna komma hem till mig på middag. Efteråt kan vi gå upp till "fabriken" och skapa lite småttingar - jag lovar att hålla mamma inlåst på sitt rum.

Med vänlig hälsning

/Sten

Ps. Jag har trosor gjorda av M&M's så du behöver inte ha med dig underkläder. Ds.