Stagnelius

Jag älskar astronomiprogram. Teoretisk fysik, som ju är ett ganska svårbegripligt verktyg, är helt enkelt ett instrument för att beskriva vad många förstår instinktivt. Den instinktiva förståelsen kan nog vara minst lika djup som den teoretiska, men den är svår att förmedla eftersom den är just instinktiv. När någon förklarar hur de empiriska bevisen stödjer tesen om att universum inte kommer att sluta i en "Big Crunch" (motsatsen till Big Bang, d.v.s. en oändlig regression), utan att det antagligen kommer att slitas itu av den evigt ökande hastigheten i universums expansion så känner jag mig som ett barn på julafton. Det är en riktig ynnest att få sitta och lyssna på dessa kloka gubbar och gummor som förklarar så att man blir både intresserad och känner sig delaktig. Varför kunde inte mina lärare vara sådana? (Ja ok, Kemi-Gunnar var bra - men han dog ju....).

Det kanske kan tyckas underligt att jag gillar att få vetskap om universums död, men den oändligt långa tid vi talar om gör att det istället känns som en underlig form av tröst. Jag menar, vem kan lida av prestationsångest när man sätter det i relation till eoner och vita dvärgar? Det tycks bara så...futtigt. Jag känner mig istället fylld av förundran över hur enormt stor och hur otroligt mångfasetterad vår dimension är. Samma känsla får jag konstigt nog när jag ser program om saker som inte går att förklara. Jättevågor, gengångare, nostradamus, kristus verkliga existens och saker som berör andevärlden - jag bara älskar det!

Jag vill nu påpeka att jag varken är religiös, tror på spöken eller på Nostradamus Centurier, men mysterier och gåtor är livets nödtorft! Jag älskade att läsa Agatha Christie och Arthur Conan Doyle som liten och jag kan faktiskt erkänna att jag och A*** har kollat på ett antal Miss Marple-avsnitt de senaste dagarna. Edgar Allan Poe, H.P Lovecroft och Robert E. Howard har också en underlig inverkan på mig - den mörka och mystiska stilen i samband med förbjuden magi och/eller uråldriga gudar fascinerar mig som inget annat.  

Och hur gick då midsommar? Jo, diskussionsämnena varierade från zombiesmugglare och spökbåtar till framtida rikedom och hur denna rikedom skulle spenderas. J skulle köpa fläsk och en egen fästning för sin förmögenhet.

Till sillen drack vi minttu av alla saker. Jag har nog aldrig vart med om en mer oortodox smak - och då har jag ändå smakat på en grogg gjord på kaffesump, banan- och apelsinskal, chili, salt och vatten. (Ja, det var lååååååååångt innan Jackass). Kvällens höjdpunkt var dock när vi spelade Absolut Överens och J fick frågan om vad som finns i en tvättstuga. Spelet går ut på att man i lag om två personer skall lyckas pricka in så många saker som möjligt som den andre personen har skrivit på sin lista. För varje gemensamt svar får man alltså ett poäng.

J lyckades med konststycket att varken skriva ner tvättmaskin, torktumlare eller centrifug på sin lista.

Heh...