Stagnelius

Har ni tänkt på att demokratin urholkas av ledare som lyfter upp fingret för att känna vartåt vindarna blåser och sedan ändrar inställning i viktiga frågor för att inte tappa greppet om väljarna? Det absolut farligaste hotet mot demokratin är att ledare inte längre vill skapa debatt kring hjärtefrågor utan istället går till sin imagekonsult för att fråga vad dom "bör" tycka. Hualigen! Jag, som är nästintill syndikalistiskt vänster, har alltid tyckt att kristna högerextremister, med deras dubbelmoral och deras ovilja att acceptera människor som inte är stöpta i samma form som de själva, är det värsta som finns - men nu måste jag nog säga att politiker á la Reinfeldt toppar listan. Observera att jag inte vill låta påskina att kappvändarpolitik bara förs av högerblocket, det är bara det att de har den allra mest framträdande kappvändaren i sina led. 

Säg vad man vill om Palme men han var nog vår siste store ledare, i ordets rätta bemärkelse. Hellre mod och ärliga åsikter, om än kontroversiella och ibland direkt felaktiga sådana, än en ledare som byter åsikter oftare än han byter kalsonger. Meningen med demokrati är att folket kan lägga makten i en utvald persons hand eftersom den här personens åsikter och målbild motsvarar majoritetens. En politiker som anlitar en imagekonsult för att göra det jobb som kampviljan, det brinnande intresset och hoppet om en bättre framtid gått bet på borde inte vara politiker. Jag kan också bli politiker i så fall.

Nästa gång jag går till val skall min röst gå till den politiker som uppvisar mänskliga brister och förmåga att känna med sina medmänniskor. Den kostymnisse som säger att den skall äta burkmat i kalsongerna, supa sig rejält full några gånger per år och att den finner lockelse i att titta på 20-åriga blondiner i sommarkläder skall få min röst. Kan snubben komma packad till ett årskonvent så lovar jag att rösta på honom för all framtid. Jag är så trött på all denna imagemascara och PR-metodik som skall täcka upp både mänskliga brister och direkt olagliga företeelser! Man vet ju för fan inte vem man kan lita på för fem öre. Jag vill inte ha en perfekt image att knäböja framför! De enda ledare jag är intresserad av är de som genomgått några eldprov här i livet och sålunda lärt sig att utveckla sin acceptans och sin föståelse. Ge mig en ledare som erkänner att den skall knulla sin sekreterare, supa på stadens beskostnad och röka handrullade kubaner, men som också säger att den skall ge sitt liv för att skapa den framtid jag vill att mina barn skall växa upp i.

Apropå ledare så får jag inte låta bli att diskutera hur fotbollslagen uppträder på plan i EM-slutspelet. Det pratas alltid så mycket om att våra landslagsstjärnor är förebilder för de unga och att de skall föregå med gott exempel. I TV visas alltid hur cancersjuka barn kramas av våra största fotbollsstjärnor och hur små fans klappas på huvudet och kanske omfamnas efter match. Men vad sker när de kommer till Matchstart? Allt snack om fairplay och ärlighet bara slängs ut ur fönstret och ersätts med filmningar och alla möjliga knep för att påverka domaren. Se på Spanien till exempel - hade de kunnat komma undan med att fästa rakblad i sidan av skorna för att skada svenskarna så hade de gjort det.

Spanien var helt självklart det bättre laget och skulle säkerligen vunnit även utan filmningar och ständig psykologisk krigsföring mot domaren - men jag blir förbannad på att vuxna människor inte förstår att de sänder ut ett väldigt tvetydigt budskap till de unga tjejer och killar som har dessa personer som idoler. De ser i en bildruta hur den här personen kramar om en sjuk liten flicka och ger ett uppmuntrande ord till en liten pojke som trixar med trasan - medans han i nästa sekvens inte visar upp några som helst moraliska betänkligheter med att trampa en motståndare över knät eller att skalla någon. Men för fan - kalla på imagekonsulten så skall de säkert kunna vända opinionen och bevisa att det egentligen inte var stjärnan som skallade någon alls. Det var en vindpust! Ett spastiskt ryck! Ett danssteg som gick fel!