I det sociala är det fega smart...
Jag har många undrat varför folk tror sig vara smarta när dom i själva verket är för fega för att våga stå för vad dom gillar, tycker och tänker
Ett praktexempel är arbetsintervjun där de allra flesta ger svar baserat på vad de tror att företaget vill höra - istället för att ge de ärliga svar man kan stå för och sedan låta företaget ta ställning till om det är intressant. Överhuvudtaget så är arbetslivet fyllt av människor som tror att dom är smarta när du dom undertrycker sina egna ärliga önskningar och uppfattning för att "passa in".
Det roliga är att det ofta är personen som faktiskt vågar stå för vad den gör (och då riskerar att bli utanför eller opopulär) som har lättast för att bli accepterad och populär. Jag tror det har att göra med att människor uppskattar ärlighet mer än inställsamhet.
De senaste veckorna har jag och några kollegor suttit på säljkurs hos en inhyrd konsult och varje gång har jag försökt uttrycka vad jag vet att alla kring bordet tänker, men inte vågar säga. Idag var sista kurstillfället och femton minuter innan slutet så släppte alla spärrar och mina arbetskamrater vågade säga det som var svårt att säga men faktiskt behövde komma ut.
Efteråt blev jag tackad som vore jag jesus återuppstånden...
Människor är mysko....
Ett praktexempel är arbetsintervjun där de allra flesta ger svar baserat på vad de tror att företaget vill höra - istället för att ge de ärliga svar man kan stå för och sedan låta företaget ta ställning till om det är intressant. Överhuvudtaget så är arbetslivet fyllt av människor som tror att dom är smarta när du dom undertrycker sina egna ärliga önskningar och uppfattning för att "passa in".
Det roliga är att det ofta är personen som faktiskt vågar stå för vad den gör (och då riskerar att bli utanför eller opopulär) som har lättast för att bli accepterad och populär. Jag tror det har att göra med att människor uppskattar ärlighet mer än inställsamhet.
De senaste veckorna har jag och några kollegor suttit på säljkurs hos en inhyrd konsult och varje gång har jag försökt uttrycka vad jag vet att alla kring bordet tänker, men inte vågar säga. Idag var sista kurstillfället och femton minuter innan slutet så släppte alla spärrar och mina arbetskamrater vågade säga det som var svårt att säga men faktiskt behövde komma ut.
Efteråt blev jag tackad som vore jag jesus återuppstånden...
Människor är mysko....
Kommentarer
Trackback
