Stagnelius

Jag stirrade upp mot skyn och såg en stjärna falla
någonstans vid Irkutsk. Eller Viared. TV5 utlöste
en tävling där vinnaren skulle få vara med i
Anna Ankas julshow. Kravet var att man skulle
finna stjärnan (eller nedslagsplatsen) och sedan
sätta upp en flagga med TV5's emblem i
direktsändning.

Jag tog min cp-moppe och åkte iväg på motorvägen
i 12 km/h. Jag hoppades verkligen att stjärnan
skulle finnas i Viared. I den här farten skulle jag kanske
kunna bli en deltagare i nästa års julshow om nedslagplatsen
var i norra ryssland. Nå, jag stannade vid varje
Rasta (hela 13 st för jag åkte via Mölletofta), för att
få min dagliga portion av neuralkryptika i form
av E512 och E12. (Demensgenererande transfetter
och virala passiverare.)

När jag passerade Ödeshög på väg norrut kände jag
att jag hade trängande behov. Jag behövde frystorkat
kaffe. Helst en liter blandat med lite mjölk. (Jag kallar det
Fraffe, för som alla vet är ju Mjaffe en kaffe med mjölk.)
Jag svängde in till Klas Ingesson och tog med mig
hans post på vägen till hans ytterdörr. Tydligen prenumererade
han på QX. Wierd.

Jag och Klabbe drack Fraffe och käkade kärleksmums, men
i övrigt var träffen helt oskyldig. Vi pratade om
VM -94 och han berättade att Brolin tydligen hade
börjat hetsäta redan då. Sjutton tallrikar Pasta Allfreddo
med vitlök var standardfrukosten. Nåja, han drack
i alla fall inte vin. Då.

Vid kvällningen tackade jag Klabbe, satte på mig mina glaösgon och
fortsatte mot Viared. Vid 1-tiden på natten vaknade jag av
att en älg stod framför mig. Jag hypnotiserade den och
sågade av dess horn, då det ansågs som potenshöjande
medel i Bayern. Priset kunde uppgå till 1000 kr/par på ebay.
Jag lämnade älgen mitt i vägen med en påse Ahlgrens bilar
som tack.

Forts följer.