Stagnelius

Det existerade ett blödande ljus en gång.
En själens dimlykta, ett eteriskt andeljus
som gav världen hopp och ledning. Jag vet,
för jag såg det ibland när jag var liten.

Det kallades Soldaritet och var ett mål som
gav värdighet åt givare och mottagare i en värld
där alla har lika värde, men inte är födda med
samma förutsättningar. Varken fysiska medel
eller mentala förmågor.

Det gav fritt ur hjärtat till krigsoffer, underdogs
och mindre bemedlade. Det var en dröm om
en samhällsfamilj där framgång stavades
tilltro, ärlighet och empati - och där man
kunde slippa se Berlusconis, Reinfeldts och
Hägglunds säga en sak, men egentligen mena
någonting helt annat. Det finns ingenting som så
rånar människor på hopp och tillit som att se
politiker utan samhällsansvar.

Precis som en människa med god självkänsla
kan vara ärlig mot sig själv och andra - och vågar
ge sig in i strider för saker den tror på, utan att
behöva undertrycka sina uppfattningar för att
den lägger för stor vikt vid hur den uppfattas av andra,
precis så måste också ett samhälle styras av
människor med principer och självkänsla. 

Vi behöver ledare som faktiskt är ledare - inte
opportunister. Det handlar om att bygga in samhällsansvar
i folksjälen igen (Gud, va 60-tal det lät...) och då
måste man börja med att ge oss ledare med mod att
vara obekväma. Det desillusionerade samhället av
idag är resultatet av många års sinnesslött överlämnande
av vår rösträtt, vårt engagemang och vår passion till
en styrande massa av mediababianer som hellre
gästar "Kvällsöppet" än arbetar med att formulera
och klargöra sina tankar och visioner till de röstande.

Det måste ske en förändring nu.