Fantasynörd? Ja, jag är nog det...

Det började redan när jag satt i min fasters stora länsfåtölj när jag var 5-6 år. I hennes väderbitna bokhylla av bastant engelsk ek fanns det underbara läderinbudna sagosamlingar som jag läste om och om igen. Det bästa jag visste var att smyga in i hennes salong och läsa bröderna grimms sagor och "sagor från småland" - medans mina föräldrar och släktingar åt och samtalade i någon annan del av huset.

Efter att jag började i skolan så fick jag Bilbo av min kompis bror och tillsammans med Lloyd Alexander's Krönikan om Landet Prydain och C.S Lewis böcker om Narnia lade jag grunden till mitt fantasyberoende redan i unga år.

(Här kan nämnas att jag hittade länken till svenska Nihilistsällskapet när jag letade efter namnet på ovan nämnda sagosamling - och sedan fastnade jag högst häpet vid hemsidans förstasida. Det var något av det mest intelligenta jag läst. Hualigen, jag är nog nihilist...)

När jag hade läst klart Narniaböckerna och nästan blivit religiös på kuppen (Ja, Narniaböckerna är inget annat än en propaganda för kristendomen...) så plockade jag upp Sillmarillion vid 9-10 års ålder, men den var på tok för avancerad för mig. Jag blev faktiskt avskräckt från Tolkien ända fram tills jag var 12 eller 13 år.

Idag, som ungdomlig 33-åring, läser jag inte längre mycket fantasy - men någon gång per år vågar jag testa en ny författare inom SF/Fantasy.

Mina favoritförfattare är Stephen Donaldson och Katharine Kerr.

:)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0