Stagnelius

kommer på mig själv med att bli en sådan där intrigerande kontorsråtta vet jag inte vad jag skulle göra med mig själv. Jag har sedan tidigare erfarenhet av människor som endast kan prata om saker som rör jobbet och vars osäkerhet gör att dom hamnar utanför gemenskapen. I min erfarenhet så finns det på varje arbetsplats människor som har så ofantligt en-dimensionella personligheter att dom hittar sin identitet i att jobba 12 timmar om dagen, klaga på människor som inte jobbar lika långa timmar (eller är lika engagerade) och döljer sin osäkerhet genom att alltid ta korta raster för att ge intrycket av att de är viktiga, väldigt stressade och efterfrågade.

Det brukar oftast vara samma personer som spenderar varje dag med att intrigera för att göra sig "oumbärliga" på sin arbetsplats. Jag kan ärligen talat inte fatta varför jag ens skulle vilja jobba på en arbetsplats där man skall behöva jobba över eller vara någon form av klättergroda. Jag gör det jag gör och sedan är det bra med det.

Om det inte passar så tänker jag ändä inte ändra mig. Jag söker hellre nytt arbete.

Det är precis samma fenomen som gör att unga tjejer sysslar med att snacka skit om varandra bakom ryggen - nämligen dålig självkänsla och dåliga föredömen. Samma människor som säger till sina döttrar att vara ärliga och rättframma går sedan till jobbet och intrigerar genom att slicka stjärt eller sprida skitsnack.

Do as I say, not as I Do.