Ramanujans besvärjelse...
År 1887 föddes Srinivasa Ramanujan i södra Indien. Trots att han hade väldigt sparsam formell utbildning lyckades han, med hjälp av en enkel lärobok, formulera avancerade matematiska teorier som fick forskare världen över att häpna. G.H Hardy, en doktor från Cambridge, tog Ramanujan under sina vingar och gav honom en mer stabil matematisk grund att stå på.
Så magisk var Ramanujans intuitiva förmåga att forskare än idag inte kan förstå hur han kunde nå sina resultat. För även om Ramanujan sällan hade fel var hans dokumentation så hafsig och undermålig att det många gånger inte går att följa i hans tankars "fotspår". Han sade att hans intuitiva förmåga kom från de stenstatyer som han tillbad, vilket säkerligen var svårt att acceptera för någon från det sekulariserade brittiska riket - Hardy var en uttalad ateist. Ramanujan uttryckte en gång att "En ekvation har ingen mening för mig om den inte illustrerar en av Guds tankar."
Ramanujans liv är är höljt i ett romantiskt skimmer. Hardy sa att han knappt vågade lära denne indiske vagabond formell matematik eftersom han var rädd att störa den naturliga fallenhet som Ramanujan uppvisade. Han kallades Indiens stolthet, men blev aldrig särskilt väl behandlad av den indiska staten under sin levnadstid. När kriget äntligen tillät honom att resa hem till Indien år 1920, dog han efter bara några dagar.
Hans enorma förmåga att instinktivt hoppa över stora steg i tankeprocessen när han formulerade sina teorier gör onekligen att man börjar undra om det inte kan finnas något Gudomligt över hans geni. Ramanujan sysslade mest med numerologi och matematikern Littlewood sa att: "Varje heltal är en av Ramanujans vänner."
Om ni behöver lästips kan jag varmt rekommendera boken "The man who knew infinity" av Robert Kanigel.
Så magisk var Ramanujans intuitiva förmåga att forskare än idag inte kan förstå hur han kunde nå sina resultat. För även om Ramanujan sällan hade fel var hans dokumentation så hafsig och undermålig att det många gånger inte går att följa i hans tankars "fotspår". Han sade att hans intuitiva förmåga kom från de stenstatyer som han tillbad, vilket säkerligen var svårt att acceptera för någon från det sekulariserade brittiska riket - Hardy var en uttalad ateist. Ramanujan uttryckte en gång att "En ekvation har ingen mening för mig om den inte illustrerar en av Guds tankar."
Ramanujans liv är är höljt i ett romantiskt skimmer. Hardy sa att han knappt vågade lära denne indiske vagabond formell matematik eftersom han var rädd att störa den naturliga fallenhet som Ramanujan uppvisade. Han kallades Indiens stolthet, men blev aldrig särskilt väl behandlad av den indiska staten under sin levnadstid. När kriget äntligen tillät honom att resa hem till Indien år 1920, dog han efter bara några dagar.
Hans enorma förmåga att instinktivt hoppa över stora steg i tankeprocessen när han formulerade sina teorier gör onekligen att man börjar undra om det inte kan finnas något Gudomligt över hans geni. Ramanujan sysslade mest med numerologi och matematikern Littlewood sa att: "Varje heltal är en av Ramanujans vänner."
Om ni behöver lästips kan jag varmt rekommendera boken "The man who knew infinity" av Robert Kanigel.
Kommentarer
Trackback
