En röstlös dag, en festdag och en stenmurs minnen.
Igår firade vi A's 25-årsdag igen. Under kvällen kom vi fram till att man visst kan smaka skillnad på finkonjak och fulkonjak; att mitt web-smeknamn skall vara Rosa PlastJesus (i skarp konkurrens med Betongsnoppen, Gnupyjamas och Fönsterbäver.) - dessutom upptäckte vi att Elektra (med Jennifer Gardner i huvudrollen) uppfattas helt olika av kvinnor och män. Män tycker att filmen är väldigt bra och kvinnor tycker att den är andefattig. Som filmkritiker håller jag helt med den kvinnliga publiken - men det är något visst med miss Gardner i tajt röd åtsmitande dräkt....
I fredags sålde jag min bil till en bekants bekant. Det är lustigt va liten världen är. Min klasskamrat i gymnasiet som jag inte träffat på 3-4 år, har jag nu träffat två gånger under våren - och samtidigt säljer jag min bil till en person ur min gymnasiekamrats bekantskapskrets via blocket. Världen är wierd.
Jag åkte spårvagn för första gången på ett halvår idag och det kändes väldigt konstigt. Jag kunde nästan höra min ungdom och studietid kalla på mig längs vägen - känslan var deja vu-lik och nostalgisk på samma gång. Landshövdingehusen vid botaniska har sällan sett så magiskt fridfulla ut och aldrig har väl de varit så dränkta i grönska som idag. Stenmuren längs per dubbsgatan (som säkert är en del av göteborgs gamla stadsmur) har under århundradena upplevt världskrig, svält och industrialisering - och jag tror att den kände sig nöjd med att få känna solen värma sin västra sida. (Den som vetter ner mot slottskogen...)
Ja, jag har röstat idag (PP fick min röst.) Det finns inget vettigt alternativ idag förutom en röst på ett missnöjesparti. Macbeth sa det ganska bra: it is a tale Told by an idiot, full of sound and fury, Signifying nothing.
I fredags sålde jag min bil till en bekants bekant. Det är lustigt va liten världen är. Min klasskamrat i gymnasiet som jag inte träffat på 3-4 år, har jag nu träffat två gånger under våren - och samtidigt säljer jag min bil till en person ur min gymnasiekamrats bekantskapskrets via blocket. Världen är wierd.
Jag åkte spårvagn för första gången på ett halvår idag och det kändes väldigt konstigt. Jag kunde nästan höra min ungdom och studietid kalla på mig längs vägen - känslan var deja vu-lik och nostalgisk på samma gång. Landshövdingehusen vid botaniska har sällan sett så magiskt fridfulla ut och aldrig har väl de varit så dränkta i grönska som idag. Stenmuren längs per dubbsgatan (som säkert är en del av göteborgs gamla stadsmur) har under århundradena upplevt världskrig, svält och industrialisering - och jag tror att den kände sig nöjd med att få känna solen värma sin västra sida. (Den som vetter ner mot slottskogen...)
Ja, jag har röstat idag (PP fick min röst.) Det finns inget vettigt alternativ idag förutom en röst på ett missnöjesparti. Macbeth sa det ganska bra: it is a tale Told by an idiot, full of sound and fury, Signifying nothing.
Kommentarer
Trackback
