Eternia
Kvinnan med olivfärgad hy, som alldeles nyligen låg i födslokramper för att ge mig liv, gick darrande på benen bort mot en grop i stengolvet. Hennes blodsvettiga kropp trycktes mot mig samtidigt som hon slickade rent mig från sina egna kroppssafter.
Hon lade mig försiktigt till vila i gropen medans hon sjöng på en uråldrig vaggvisa fylld av bultande magi. Ur ett mörker skulle jag nu omedelbart skickas till ett annat. Den lilla familjen skulle ändå få svälta över vintern och med ytterligare en mun att mätta skulle katastrofen vara ett faktum.
Hon tittade på mig och jag tyckte att jag hörde henne viska "Josef...". Hade min mamma gett mig ett namn, eller skulle jag få gå odöpt och icke-namngiven tillbaks till intet? Jag vill ju endast få uppleva några minuter av stilla andning samtidigt som jag lyssnade på spraket från den värmande eldstaden.
Livet var kort, det visste jag redan då - men varje ögonblick var evigt.
Hon lade mig försiktigt till vila i gropen medans hon sjöng på en uråldrig vaggvisa fylld av bultande magi. Ur ett mörker skulle jag nu omedelbart skickas till ett annat. Den lilla familjen skulle ändå få svälta över vintern och med ytterligare en mun att mätta skulle katastrofen vara ett faktum.
Hon tittade på mig och jag tyckte att jag hörde henne viska "Josef...". Hade min mamma gett mig ett namn, eller skulle jag få gå odöpt och icke-namngiven tillbaks till intet? Jag vill ju endast få uppleva några minuter av stilla andning samtidigt som jag lyssnade på spraket från den värmande eldstaden.
Livet var kort, det visste jag redan då - men varje ögonblick var evigt.
Kommentarer
Trackback
