Behaviorism, "Computationalism" och Neuro-Kognitiv lära.
Du kan aldrig tvivla på att du är medveten. Du kan tvivla på om det du upplever är sant (d.v.s. att du upplever en illusion), du kan tveka på huruvida du har en fri vilja och du kan tvivla på dina minnen. Du kan dock aldrig ifrågasätta om du är medveten - för om du har en illusion av att du är medveten så är illusionen medvetande. Du kan aldrig ifrågasätta din subjektiva upplevelse - även om du kan ifrågasätta det sätt på vilket medvetandet representerar saker eller dess innehåll.
Det rådande paradigmet inom psykologi, neurologi, naturvetenskaperna och, till viss mån, filosofi är att medvetandet är en illusion. Ur denna mycket anti-intuitiva syn - som jag ärligt talat inte ens kan föreställa mig - har skolor som Behaviorism, "Computationalism" (beräkningsmodell av medvetandet) och den Kognitiva Psykologin uppstått.
Vad har de gemensamt? Jo, de försöker alla förstå medvetandet ur tredje person med dagens bristfälliga vetenskap och de flesta vetenskapsmän av idag tillhör någon av dessa skolor.
Om ni följer den här bloggen kan ni se vad jag tidigare har skrivit om John Searle och hans argument Det Kinesiska Rummet och jag har också själv försökt påpeka hur otroligt ologiskt det verkar att Google Translate till viss grad är medveten - vilket alla computationalister måste erkänna? Om Google Translate lyckas översätta Anna älskar Anders perfekt till engelska så måste väl det då ha ett form av medvetande? Om än ett begränsat sådant?
Det rådande paradigmet inom psykologi, neurologi, naturvetenskaperna och, till viss mån, filosofi är att medvetandet är en illusion. Ur denna mycket anti-intuitiva syn - som jag ärligt talat inte ens kan föreställa mig - har skolor som Behaviorism, "Computationalism" (beräkningsmodell av medvetandet) och den Kognitiva Psykologin uppstått.
Vad har de gemensamt? Jo, de försöker alla förstå medvetandet ur tredje person med dagens bristfälliga vetenskap och de flesta vetenskapsmän av idag tillhör någon av dessa skolor.
Computationalismen säger att tankar bara är beräkningar. Om en dator är en formell symbolmanipulatör (med formell menar jag att typen av symbol är oväsentlig för den bär ingen mening för datorn - de kan lika gärna vara pizzor och öl som nollor och ettor - de är alltså valfria syntaktiska symboler, inte symboler med semantiskt värde.) så borde den kunna uppvisa medvetande. För en beräkning är ju bara algoritmisk manipulation av symboler.
Om ni följer den här bloggen kan ni se vad jag tidigare har skrivit om John Searle och hans argument Det Kinesiska Rummet och jag har också själv försökt påpeka hur otroligt ologiskt det verkar att Google Translate till viss grad är medveten - vilket alla computationalister måste erkänna? Om Google Translate lyckas översätta Anna älskar Anders perfekt till engelska så måste väl det då ha ett form av medvetande? Om än ett begränsat sådant?
Komputationalismens förespråkare, som exempelvis Daniel Dennet, säger att om någonting uppvisar mänskliga medvetande så har det medvetande. (Jag kan inte nog betona hur otroligt det låter för mig att en forskare av Dennetts rykte kan uttrycka sig så.). Men det går ganska enkelt att formulera argument som belyser problemet.
Om vi bortser från våra egna subjektiva upplevelse av poesi, kultur och annat - vilket, när vi talar om subjektiva upplevelser, borde vara nog - så är det nog argumentet om Färgforskaren Mary som bäst beskriver problemet med att betrakta medvetandet ur tredje person.
Mary föddes i ett rum utan fönster, samt en inredning som var utefter gråskalan. Inget i hennes omgivning hade färg. Hon hade tillgång till all information angående färger. En dag släpptes hon ut för att själv kunna se färger utanför sitt rum. Frågorna är: Kunde hon genom att känna till allt som går att veta om färgen röd, verkligen uppleva röd medan hon satt isolerad i det grå rummet? Om hon senare såg rött utanför rummet, vad var isf den nya "kunskap" som möjliggjorde detta?
Problemet med medvetandet har mer än något annat lärt mig att se vetenskapens brister. Jag säger nu inte att man aldrig kommer att kunna konstruera artificiella medvetanden, men det kommer aldrig att gå i en dator. Kanske kommer man bygga maskiner i framtiden som inte är formella symbolmanipulatörer och kalla dom för Datorer - men det är ju inte alls det jag vill debattera.
Kommentarer
Trackback
