Stagnelius

Ibland kan jag bli helt förbluffad över någonting som andra ser som självklart. Hur kommer det sig att ett barn kan lära sig ett språk som innehåller ett oändligt antal uttryck? Och som barnet aldrig tidigare har hört. Låt mig exemplifiera:

Jag hoppas att du aldrig mer råkar på ovanstående barnsliga uttryck, men ditt medvetande innehåller ändå förmågan att förstå en mening som du aldrig tidigare har hört. Det är en ofantlig prestation. Ingen artificiell intelligens vi känner till kan duplicera den förmågan. Det mänskliga sinnet kan alltså på något övergripande konceptuellt vis skapa sig förståelsen av en mening trots att den aldrig har hört den tidigare. Ingen vet ännu hur. Robotar, å andra sidan, kan i bästa fall använda endast mycket begränsade fragment av naturliga språk.

Kompositionalitet är, i förhållande till språket, förmågan att förstå och skapa helt nya meningar från tidigare kända beståndsdelar - nämligen ord, deras förhållanden till varandra och den semantiska omgivningen.

Generativitet är naturliga språks förmåga att skapa ett oändligt antal meningar. Så länge man har exempelvis relativsatser (ex: Anders är hunden som bodde i lådan som låg på e4:an vid avfarten i jönköping mot den sjätte delen av brukshult...etc.etc.) så kan språket uttrycka ett oändligt antal tankar. Trots att de aldrig tidigare har tänkts.

Språket är fantastiskt.