Stagnelius

...(och lite om den fria viljan).

  Om man har en uppfattning, eller en tro, så innebär det att man accepterar den bilden som varandes en sanning och sålunda agerar man efter den. Om vi har en fri vilja, vilket kan debatteras, så är vår grundläggande världsbild det som ofta avgör vilken väg du skall gå när du står i en beslutets tänkta korsning. En person som tror att det är stor chans att vinna på Trisslotter handlar ofta Trisslotter och en person som inte gör det köper något annat - eller inget alls.

  Den fria viljan är ett väldigt annorlunda spörsmål just eftersom det är omöjligt att inte leva som om viljan vore fri. D.v.s. i frågan om viljans frihet har vi ingen frihet:

  Tänk dig att du behöver en tröja och bestämmer dig för att gå in på JC för att handla en tröja. Hur skall du bete dig om du inte har en fri vilja när du skall välja vilken tröja du skall handla? Kan du säga: Jag är determinist (någon som tror att allt är förutbestämt) så jag väntar på att se vad för tröja jag har valt? Nej, det funkar ju inte för till och med din vägran att göra ett val är förståeligt för dig endast som en handling av din fria vilja. Du kan alltså vägra att välja mellan en röd, en grön och en blå tröja - men även det valet (alltså valet att vägra välja) är endast förståeligt för dig som en produkt av din fria vilja. Det tycks mig som om att i frågan om viljan är fri eller inte så har vi inget val - vilket i sig kan tyckas som om vi inte har någon frihet i frågan och sålunda ingen fri vilja. (Usch, va snurrigt...)

  En handling är alltså alltid motiverad, om vi accepterar att viljan är fri. Vad innebär detta då för hur vi resonerar om varje människas inneboende egoism? Jo, vi börjar nu nog förstå att ingen handling kan vara omotiverad. Eller hur? Ingen handling i en fri individ kan vara en handling som den individen inte vill göra.

  Om man exempelvis lyssnar på borgerliga profeter som Milton Friedman som förespråkar girighet som en grundläggande drivkraft så är det väldigt tydligt att han misstar motivation med girighet/egoism. En människas handling kan aldrig vara något annat än motiverade - men det är inte alls samma sak som att de är egoistiska. Motivationen att handla altruistiskt eller egoistiskt är inte förutbestämt i oss.

  Från borgerligt håll hör man ofta uttrycket "Alla är egoister" som en ursäkt för att inte behöva bry sig om de mindre bemedlade och sjuka. Jag gissar att den arketypiske borgerlige väljaren inte gör det här tankefelet - men jag vill i alla fall noga försäkra mig om att distinktionen når fram. Motivation och egoism är inte samma sak - en handlings egoism bestäms av vad handlingen får för konsekvenser - men den kommer alltid att vara motiverad.
Min vänlighet mot en annan människa kan självklart ha baktankar - men det behöver inte vara något mer än den inneboende motvationen att försöka vara en vänlig människa. Ofta kan man vid det här laget se skillnaden på den principstyrda människan (som försöker vara en viss typ av person) och den socialt styrda människan (som försöker vara socialt framgångsrik utan hänsyn till det självaktningspris man betalar).