Stagnelius

Jo, Berkeley grundlade den filosofiska vyn att vi inte kan ha direkt kunskap om någonting annat än våra egna medvetanden. Endast sinnesintryck och idéer kan alltså förstås utan mellanhand. I Berkelys filosofi utgjordes alla objekt i världen omkring oss av Guds medvetande eller kraft. Det låter säkert konstigt för oss, men faktum är att alla av dessa unika genier tyckte att problemet med att vi inte kan säkerställa att våra sinnesintryck inte är illusioner/hallucinationer gjorde att de accepterade åsikten att vi inte kan ha direkt kunskap om världen omkring oss.

Hume sa i stort sett att Berkeley troligen har rätt, men att det låter så djäkla otroligt att det bara inte går att tro på det. Till och med den store skeptikern tyckte att Berkeleys Idealism (d.v.s. den filosofiska åsikten att allt som finns är idéer och medvetanden)  var mer trolig än vad vi idag kallar Naiv Realism (d.v.s. uppfattningen att verkligheten är i huvudsak sådan som våra sinnen visar oss.) Det finns ingen stor filosof som är Naiv Realist.

Problemet med Idealism är att den, när den dras till sin spets, måste leda till Solipsism (d.v.s. att man endast kan veta om man själv finns) och ändå har nästan alla stora filosofer vart Idealister av någon sort.

Det lustiga är att idag används ofta vetenskapen som ett argument för att underbygga Idealismen. Argumentet låter ungefär såhär: Säg att du har en rak träkäpp. Om du sänker ned din käpp under en vattenyta kommer käppen dock uppfattas som böjd eller knäckt på mitten. Alltså - du kan inte lita på dina sinnen. Problemet blir dock att utan direkt kunskap om omvärlden kan inte vetenskapen fungera.