Är Google Translate medveten?
Om jag skriver Anna loves Anders översätter Google Translate det helt perfekt till Anna älskar Anders. Om jag vänder på det och skriver Anders loves Anna så lyckas översättningen igen. Det visar att en algoritmbaserad maskin kan översätta en enklare mening. Om jag sedan skriver Anna loves Anders because of his enormously beautiful eyes så lyckas även den här översättningen perfekt. Google Translate når dock sin gräns vid ord med dubbelbottnade meningar, vid metaforer (liknelser) och viss mer komplex grammatik.
Besitter Google Translate en begränsad medvetenhet eftersom den kan översätta enklare delar av språket? Förstår GT orden den översätter? Om översättningsalgoritmen endast är en formell manipulerare av logiska symboler - en digital regelstyrd maskin - hur kan man säga att den förstår någonting? Intuitivt känner jag att en förståelse måste innehålla mer än så. Det är svårt att specifiera den subjektiva upplevelsen av att förstå någonting som objektiv sanning - men ändå är det så jag (vi?) upplever världen.
Nå, låt oss säga att vi nu har en perfekt version av GT som översätter de allra svåraste grammatiska problemen perfekt. Är vi nu närmare en lösning på problemet? Nej, i mina ögon har vi ännu inte skapat en medveten artificiell intelligens. Vi har endast lyckats göra en perfekt regelmaskin - en perfekt tolkare av syntax - men semantiken, tolkningen av innebörden av språket, är ännu orörd.
Ta en metafor som Fame is a bee that has a song and a sting - översättningen funkar bra, men till skillnad från raden Anna älskar Anders krävs det enormt mycket mer bakgrundskunskap för att förstå innebörden av en metafor. I detta exempel är ju själva andemeningen att kändisskap har både positiva och negativa konsekvenser - men att förstå det kräver ju både en kulturell bakgrund, en språklig intelligens som vida överstiger det en formell symbolmanipulatör kan ha och dessutom kräver det förmågan att relatera informationen till jagets existens över tid.
Nej, jag tror aldrig att man kommer kunna skapa Artificiell Intelligens på det sätt man försöker göra det idag - nämligen genom att programmera en alogritm för medvetande. Kommer man då aldrig att kunna skapa medvetande - jo, det tror jag är mycket möjligt, men vi måste först bryta oss igenom några kunskapsparadigm som Gallilleo, Newton och Einstein gjorde.
Generativitet och kompositionalitet.
Ibland kan jag bli helt förbluffad över någonting som andra ser som självklart. Hur kommer det sig att ett barn kan lära sig ett språk som innehåller ett oändligt antal uttryck? Och som barnet aldrig tidigare har hört. Låt mig exemplifiera:
Gunbritt Johansson var ute och gick i Ullared med sina sju älgbebisar i följe.
Jag hoppas att du aldrig mer råkar på ovanstående barnsliga uttryck, men ditt medvetande innehåller ändå förmågan att förstå en mening som du aldrig tidigare har hört. Det är en ofantlig prestation. Ingen artificiell intelligens vi känner till kan duplicera den förmågan. Det mänskliga sinnet kan alltså på något övergripande konceptuellt vis skapa sig förståelsen av en mening trots att den aldrig har hört den tidigare. Ingen vet ännu hur. Robotar, å andra sidan, kan i bästa fall använda endast mycket begränsade fragment av naturliga språk.
Kompositionalitet är, i förhållande till språket, förmågan att förstå och skapa helt nya meningar från tidigare kända beståndsdelar - nämligen ord, deras förhållanden till varandra och den semantiska omgivningen.
Generativitet är naturliga språks förmåga att skapa ett oändligt antal meningar. Så länge man har exempelvis relativsatser (ex: Anders är hunden som bodde i lådan som låg på e4:an vid avfarten i jönköping mot den sjätte delen av brukshult...etc.etc.) så kan språket uttrycka ett oändligt antal tankar. Trots att de aldrig tidigare har tänkts.
Språket är fantastiskt.
Språket, medvetandet och Wittgenstein.
Ludwig Wittgenstein var - i mina ögon - en anti-teoretiker och en mystiker med en djupt religiös läggning, som på grund av sin passion för sanningen aldrig kunde tillåta sig tillhöra någon kyrka eller någon formell religion. Han och Russell upptäckte språkfilosofins fader, Gottlob Frege, och det är ur Russell och Frege som Wittgenstein hämtat sin inspiration till det enda av hans verk som gavs ut under hans livstid, Tractatus Logico-Philosophicus.
Tractatus är en paradoxal bok som trots sin torftiga argumentslösa stil lyckas med konststycket att bli oförglömlig och den brukar beskrivas som en spöklikt förföljande text - många säger att man aldrig ser världen med samma ögon igen, efter att ha läst den. Wittgenstein är utan tvivel en stor tänkare och Tractatus är med rätta ansedd som en av det tjugonde århundradets filosofiska storverk. Wittgenstein sade sig ha löst alla filosofiska problem i och med dess utgivning, något som han skarpt motsade sig senare i livet, och en mycket enkel sammanfattning av hans tes är att alla filosofiska problem är språkliga problem - och om det man inte kan tala måste man vara tyst.
Så varför är Wittgenstein fortfarande intressant idag? Som alla stora tänkare var han inte bara decennier utan århundraden före sin tid - hans senare beskrivning av språket som en "språkspel" eller ett verktyg för kommunikation står i skarp kontrast till den vid tiden rådande bilden av språket som ett instrument för återgivandet av bilder - som en spegelbild av världen. Idag är det rådande paradigmet fortfarande att ord är bilder av världen - men filosofer som John Searle har tagit ett strupgrepp på den här föreställningen - mycket tack vare Wittgensteins beskrivning av språket som ett verktyg.
De Logiska Positivisterna, som Wittgenstein aldrig tillhörde men vars uppkomst han inspirerade till, vurmade för naturvetenskaperna och försökte formalisera sin filosofi på samma sätt som en fysiker eller en kemist beskriver världen. De fick en enormt stor genomslagskraft - det är svårt att idag förstå den nästintill messianska effekt som deras teser hade. Äntligen skulle filosifin och vetenskapen bli samma andas barn. Tyvärr blev deras fall ganska snabbt, mycket tack vare deras problem med etik och abstraktioner, men deras genomslag är fortfarande enormt idag. Deras önskan att uttrycka allt som inte kan beskrivas logiskt eller vetenskapligt som meningslöst är fortfarande idag det rådande materialistiska paradigmets stora akilleshäl och dess mest skinande framgång. Men ur denna synvinkel är det väldigt lätt att förstå forskares motvilja till att acceptera medvetandets existens, religioner och andra saker som, än så länge, inte kan mätas eller experimenteras på.
