Stagnelius

Tag 8 medelstora potatisar.
Skala och koka dom på medelsvag värme i 8-10 minuter.
Glöm inte att salta vattnet.
Under tiden som du kokar potatisen skalar, rensar och sköljer du en purjolök.
Skär purjolöken i grova bitar. Borsta ca 10 färska champinjoner och dela varje svamp i tre bitar.
Fräs löken och svampen. Salta och peppra.

När potatisen börjar bli mjuk häller du av hälften av potatisvattnet och smular i en tärning med kycklingbuljong i den resterande vätskan. Häll även i svampen och löken i potatiskastrullen.

Tag ut en burk creme fraiche (kokbar) och häll i den i kastrullen och följ upp med 4-5 dl mjölk. (Om man vill lyxa till det kan man hälla i en slurk grädde.)

Ställ tillbaka kastrullen på spisen och sjud soppan tills dess potatisen blir precis lagom mjuk. Jag gillar personligen när det är lite tuggmotstånd kvar. Salta och peppra efter smak.

Häll upp soppan i en djup skål, hyvla 3-4 skivor brännvinsost över soppan och låt osten smälta.

Tag fram en kall pilsner, Wasa Husman och njut!

Dagens auktioner:

Isaia trefjärdedels-rock. Isaia matchar nästan Kiton, Brioni och Oxxford.

Schysst 3-delad vintage kostym. Helt skräddarsydd i London under 60-talet.

Prisvärd cashmere-blazer från en up-and-coming designer.

Över morgonkaffet pågick en diskussion om datorspel på mitt jobb - alla klagade på hur  hemskt det är att ungdomar söker sin tillflykt till en fantasivärld. Jag, som inte bryr mig särskilt mycket om andras uppfattning om mig, sa att jag en gång i tiden spelade ungefär 4-5 timmar om dagen och att jag fortfarande säkert spelar 30-60 min om dagen. Självklart visade det sig snart att jag faktiskt inte var ensam om att spela, det var en eller två till som också förnöjde sig med dator eller tv-spel (fast dom hade inte vågat säga någonting innan jag sa att jag var inbiten datornörd.)

Personer ur den "äldre" generationen klagade på att datorspel gör en förslappad i kroppen och knoppen, och dessutom omvandlar människor till osociala grönsaker. Istället borde dagens unga börja besöka kyrkan eller kolla på Let's Dance.

Hur är människor funtade egentligen? Man skall inte spela spel för att det är orealistiskt, men man skall besöka kyrkan? Man skall inte spel spel (där man tvingas till att ta strategiska beslut och konversation flera gånger varje minut) för att man blir en osocial korkad grönsak - men att titta på Let's dance är tydligen djävligt socialt och intelligent? *Suck* Jag fattar inte varför svaga människor måste söka tröst i att vara som alla andra? Ibland undrar jag om inte det är något av människans alla starkaste drivkrafter. Att inte sticka ut. Att anses vara normal. Well, f*ck 'em all!

En nihilist har insett att allting är förgängligt - men alla slut är en möjlighet till nyskapande. Nedan citerar jag direkt ur svenska nihilistsällskapets hemsida:

Smådepressiva människor förpestar tillvaron för oss andra och även om de inte menar någonting illa, orsakar de mer skada än de tror. Medelklassen i Sverige är i stora drag smådepressiv, även om den gömmer detta väl bakom fasaden av åttatimmarsarbete, kvällsnyheter och folköl med grannarna. Så fort någon nämner nyckelorden "global uppvärmning", "våld", "rasism" eller "ekonomin", börjar de sucka och pusta, som gamla gubbar och tanter. Det är social pest, som sprider sig till alla människor i deras närhet. Om någon föreslår någonting positivt, kan de till och med bli aggressiva och attackera en för att vara "dum idealist" och "orealistisk". Med andra ord, världen är skit, och så vill man ha det, för annars har man ingenting att klaga över.

Jag kan inte annat än applådera någon som äntligen lyckas formulera det jag själv inte lyckats med. Fy fasen vad rätt!
Jag har nog aldrig hört en bättre beskrivning av de flesta människor man träffar i arbetslivet - de är rädda för förändring, men vill behålla rätten att klaga på allt och alla eftersom de faktiskt tillbringar 8-10 timmar om dagen på ett arbete av ren vilsenhet och rädsla.

Det började redan när jag satt i min fasters stora länsfåtölj när jag var 5-6 år. I hennes väderbitna bokhylla av bastant engelsk ek fanns det underbara läderinbudna sagosamlingar som jag läste om och om igen. Det bästa jag visste var att smyga in i hennes salong och läsa bröderna grimms sagor och "sagor från småland" - medans mina föräldrar och släktingar åt och samtalade i någon annan del av huset.

Efter att jag började i skolan så fick jag Bilbo av min kompis bror och tillsammans med Lloyd Alexander's Krönikan om Landet Prydain och C.S Lewis böcker om Narnia lade jag grunden till mitt fantasyberoende redan i unga år.

(Här kan nämnas att jag hittade länken till svenska Nihilistsällskapet när jag letade efter namnet på ovan nämnda sagosamling - och sedan fastnade jag högst häpet vid hemsidans förstasida. Det var något av det mest intelligenta jag läst. Hualigen, jag är nog nihilist...)

När jag hade läst klart Narniaböckerna och nästan blivit religiös på kuppen (Ja, Narniaböckerna är inget annat än en propaganda för kristendomen...) så plockade jag upp Sillmarillion vid 9-10 års ålder, men den var på tok för avancerad för mig. Jag blev faktiskt avskräckt från Tolkien ända fram tills jag var 12 eller 13 år.

Idag, som ungdomlig 33-åring, läser jag inte längre mycket fantasy - men någon gång per år vågar jag testa en ny författare inom SF/Fantasy.

Mina favoritförfattare är Stephen Donaldson och Katharine Kerr.

:)

Tina Resch och Bremenpojken har båda en sak gemensamt: De har båda blivit undersökta av W. G. Roll, en känd parapsykolog(?) från University of West Georgia. Tina Resch blev känd som barn, sedan hennes adoptivföräldrars hem varit hemsökt av en poltergeist - Bremenpojken blev känd som ung då så kallade knack-andar hemsökte honom vart han än befann sig.

Det sorgliga med Tina Resch är att hon som vuxen blev åtalad som ansvarig för hennes 3-åriga dotters död. Tina ansåg sig vara oskyldig, men för att undgå dödsstraff så gick hon med på livstid + 20 år. Tjugorfyra timmar efter domen genomgick hon ett lögndetektortest som hon klarade felfritt och många har frågat sig om det verkligen kan vara så att de väldokumenterade fall av "poltergeists" som Tina omgavs av som barn, kan ha bragt hennes dotter om livet. W. G Roll har skrivit en bok Unleashed - Of Poltergeists and Murder: The Curious Story of Tina Resch.

Jag tror inte på spöken i bemärkelsen en avlidens ande, men däremot tror jag att det finns saker vi inte har någon förklaring till. Det finns parapsykologiska fakulteter på flera högt ansedda universitet och dessa anser att det finns belägg för forskning kring telepati och telekinesi.

Jag önskar att jag också fick forska inom parapsykologi och ockultism - tänk vilket underbart arbete...

Nåja, här har ni några Ebay-auktioner till:

OZ-Couture. Schysst kostym.

Gieves&Hawkes DB Blazer.

Kiton Super 180's

En gåva till flickvännen. Himmelsblå Peacoat av John Varvatos.

Jag har aldrig vart särskilt intresserad av märkeskläder, däremot har jag alltid vart intresserad av kläder som är snyggt skurna och är gjorda av kvalitetsmaterial - precis på samma sätt som jag är intresserad av ett snyggt och gediget hus.
Gucci, Armani, Boss och D&G är, i mitt tycke, bara skit. Det finns inget värde i att köpa kläder bara för att man skall kunna ha "D&G" på rumpan. Jag skulle aldrig någonsin köpa en kostym från Boss eller Armani för tiotusentals kronor - jag skulle mycket hellre gå till en skräddare och sy upp en specifikt för mig. Kostymer "off-the-rack" är egentligen inget att ha, förutom då kanke Brioni, Kiton, Gieves&Hawkes och några till.

Som exempel kan nämnas det svenska flaggskeppet Eton som gör några av världens bästa skjortor. På etons skjortor ser man inte en massa polohästar eller örnar på bröstet. Där är det kvalitet som tål veckovisa tvättar i flera år och vackra tyger som inte tappar färgen.

I fortsättningen kommer jag att klistra in några fina ebay-auktioner varje vecka. Jag håller ju sådan jädra koll på ebay att jag lika gärna kan ge er några tips också.

Här är veckans Ebay-auktioner:

Kiton-Kostym

Schysst Yachting-style blazer

Kiton-Blazer

Linne blazer för somriga dagar

Något iögonfallande

så för mig och för alla er andra som uppskattar bra humor kommer här en bra länk

Satt och surfade på youtube och råkade hittade de här:

http://www.youtube.com/watch?v=liHa8h1-61M
http://www.youtube.com/watch?v=J6sEKrokOdY&


Haha, det här är Cleesey i gammal god form. Jag trodde inte han var så galen längre.

Helt underbart!

"Infants! Yes, hate 'em! Nasty little buggers!"

Hahaha!

"Is it unfair to say that Monthy Python was anti-semitic?"
"No, MP was always anti-jewish. And anti-french, anti-english-upper class-twit and anti-belgian! Hate the damn pseudo-french little buggers" *host. host*
"Did you mention the belgians??"

.....hahahahaha....sååå bra.

I brist på arbeten för en autodidakt cad-slav har jag startat upp ett litet sidoprojekt. Gå in på www.loccasta.se för att se företagspresentationen. Jag har köpt in en VectorWorks-klient och har redan hunnit med att rita några byggnadslov och lite annat. Frågan är bara hur man skall gå vidare för att få in fler jobb.

Nåja, än så länge är det bara ett läro-projekt, men inom några år hoppas jag att jag har en stadig kundkrets. Det är skitroligt att designa i 3D och att konstruera. Särskilt när man får göra något man aldrig gjort förut. Uterum, vinterträdgårdar och markstensarbeten är ju inte särskilt svårt längre, men specialsnickerier och hela villor är en annan femma.

Jag vet ännu inte riktigt var jag skall lägga ribban - antingen satsar jag 20.000 kr till på en mer avancerad och användarvänlig hemsida och en renderare till VectorWorks, eller så försöker jag få in lite mer jobb via lokaltidningsannonser och små lappar på ICAs anslagstavla....

Idéer mottages tacksamt....

:)

kommer på mig själv med att bli en sådan där intrigerande kontorsråtta vet jag inte vad jag skulle göra med mig själv. Jag har sedan tidigare erfarenhet av människor som endast kan prata om saker som rör jobbet och vars osäkerhet gör att dom hamnar utanför gemenskapen. I min erfarenhet så finns det på varje arbetsplats människor som har så ofantligt en-dimensionella personligheter att dom hittar sin identitet i att jobba 12 timmar om dagen, klaga på människor som inte jobbar lika långa timmar (eller är lika engagerade) och döljer sin osäkerhet genom att alltid ta korta raster för att ge intrycket av att de är viktiga, väldigt stressade och efterfrågade.

Det brukar oftast vara samma personer som spenderar varje dag med att intrigera för att göra sig "oumbärliga" på sin arbetsplats. Jag kan ärligen talat inte fatta varför jag ens skulle vilja jobba på en arbetsplats där man skall behöva jobba över eller vara någon form av klättergroda. Jag gör det jag gör och sedan är det bra med det.

Om det inte passar så tänker jag ändä inte ändra mig. Jag söker hellre nytt arbete.

Det är precis samma fenomen som gör att unga tjejer sysslar med att snacka skit om varandra bakom ryggen - nämligen dålig självkänsla och dåliga föredömen. Samma människor som säger till sina döttrar att vara ärliga och rättframma går sedan till jobbet och intrigerar genom att slicka stjärt eller sprida skitsnack.

Do as I say, not as I Do.

Nästa gång du får besök av Jehovas vittnen skall du göra så här:

1. Vänta tills personen i fråga har gett sig av.
2. Följ efter på ett tryggt avstånd tills du får reda på var han/hon bor.
3. Gå hem och klä dig i svarta läderkläder och nitar. Sminka dig svart runt ögon och mun. Sätt en säkerhetsnål i överläppen.
4. Blanda lite karamellfärg med vatten och mjöl så att du får en blodliknande vätska.
5. Ta en bok, vilken som helst, och klä om den i gammalt gulnat papper. Måla ett stort pentagram på boken.
6. Sträck in handen i frysen och ta ut de där grisfötterna som aldrig går åt på julafton. (Om du har ett svart vaxljus skall du tända det och gå med det i handen.)
7. Gå hem till vittnet.
8. Ring på tills någon svarar.
9. Presentera dig själv som Zebulah - morgonstjärnans son.
10. Fråga om dom tror på Satan. Argumentera en stund för din sak.
11. Ta fram ditt fakeblod (helst skall du ha det i ett smutsigt kopparkärl) och be vittnet att smaka av ditt blod för att känna släktskap med Lucifer.
12. Ta fram grisfötterna och börja lugnt tugga på dom medans du frågar om vittnet vill ha lite färskt kött.
13. Fråga om dom vill ha besök av dig nästa vecka.

När jag pratar jobb med mina vänner så säger jag alltid att jag aldrig skulle jobba en sekund, om jag inte var tvungen att ha bröd på bordet. Varje gång blir stämningen upprörd - vilket är ett ganska bra tecken på att någonting inte står rätt till. De flesta säger att de älskar sitt jobb och att de aldrig skulle vilja vara lediga på dagarna. "Hur skulle du få dagarna att gå?" eller "Jag kan inte ha semester mer än 2-3 veckor innan jag börjar längta tillbaka." är ganska vanliga svar. Jag kan verkligen inte säga hur outhärdligt det är att höra människor man gillar ge sådana svar. Hur tomt och meningslöst liv måste man inte ha om man inte kan få dagarna att gå utan jobbet? Jag menar, det är ju jobbet som stjäl tid från det man verkligen vill göra.

Jag brukar också säga att jag alltid har trott på ett samhälle där ingen är löneslav utan istället ges möjlighet att söka sin egen innersta längtan - ett sorts fredligt anarkosocialistisk liberalism. Att sedan få reda på att Chomsky skrivit "For Reasons of State", där han faktiskt argumentarar för samma sak, är underbart. Jag trodde jag var ensam om den inställningen till livet. Lustigt nog är det alltid personerna som "älskar sina jobb" som tycker att det verkar orealistiskt med ett samhälle där ingen producerar av tvång utan av fri vilja. Man är en "orealistisk drömmare" om man vågar ifrågasätta den rådande ordningen - man blir inte bemött med argument som en 3-åring inte kan genomskåda, men däremot med den hånfullhet som socialt styrda människor uttrycker mot någon som vågar vara annorlunda.

När jag tittade på TV'n tidigare blev jag matad med reklam om någon blond b-kändis som skulle hitta sitt livs kärlek i en dokusåpa. Allt jag kunde se var hur enormt konstig hon såg ut i ansiktet. Ansiktet var liksom spänt som över en trumma och läpparna såg ut som stoppade korvar. A berättade att b-kändisen tydligen använde Botox för att inte se gammal ut. (Jag gissar på att b-kändisen var typ 30.)

Så här kommer b-kändisen (Linda-någonting) se ut om 10 år.

Brrrrr.....

Är det cyniskt att tycka att religionpropaganda på lokal-tv är osmakligt? Jag kan inte känna något annat än äckel för gårdfaruhandlare, som istället för att behöva stå på torget och demonstrera dammsugare varje kväll, säljer in "Guds ord" någon gång per vecka. Alla tricks i försäljarhandboken används för att sälja in ett budskap om kärlek som lurar av människor pengar.

Det värsta är nog egentligen inte att de lurar pengar av pensionärer och lågutbildade, utan att de tar ifrån dom deras frihet. Usch, vilka svin. Jag vet att långt ifrån alla tv-evangelister är gårdfaruhandlare av den typ jag syftar på ovan, men det finns ändå alldeles för många.