Förresten...
..ni som sopsorterar - har ni en "Jag-vet-inte-vad-det-är-för-nått"-påse?
På skrivarkursen säger dom att
...man skall skriva varje dag för att lära sig att släppa på spärrarna.
Jag har letat som fasen, men jag har inga spärrar. Det gör det ganska
jobbigt för mig att umgås med gamla tanter och känsliga människor.
Det innebär också att jag ganska ofta gör bort mig - men det gör inget
för jag får kall öl och god mat varje helg.
Nå, för att alla skall veta det, så är jag inte på något sätt allvarlig i
de flesta inlägg på den här bloggen. Jag är till naturen ganska sällan
allvarlig. Det är ganska skönt. Jag är dessutom ganska dålig på att planera
och tar oftast dagen som den kommer. Det är också ganska skönt.
Det kan däremot vara jobbigt i arbetslivet - men hur jag än vrider
och vänder på det så kvarstår faktumet att riktigt
levande är man bara när man är ledig. Så det som är problem
i arbetslivet må vara hänt om det är en del av livsnjutardelen av livet.
Vi studsar ju trots allt runt i universum med solens dragningskraft som
enda säkerhetsbälte.
Jag har letat som fasen, men jag har inga spärrar. Det gör det ganska
jobbigt för mig att umgås med gamla tanter och känsliga människor.
Det innebär också att jag ganska ofta gör bort mig - men det gör inget
för jag får kall öl och god mat varje helg.
Nå, för att alla skall veta det, så är jag inte på något sätt allvarlig i
de flesta inlägg på den här bloggen. Jag är till naturen ganska sällan
allvarlig. Det är ganska skönt. Jag är dessutom ganska dålig på att planera
och tar oftast dagen som den kommer. Det är också ganska skönt.
Det kan däremot vara jobbigt i arbetslivet - men hur jag än vrider
och vänder på det så kvarstår faktumet att riktigt
levande är man bara när man är ledig. Så det som är problem
i arbetslivet må vara hänt om det är en del av livsnjutardelen av livet.
Vi studsar ju trots allt runt i universum med solens dragningskraft som
enda säkerhetsbälte.
Rymdballong
Jag åkte rymdballong i natt
med två killar från Svartmossen
och en pälsklädd ryska.
Jag dör en sekund mellan varje
andetag och då brukar jag passa
på att söka mig iväg på en evighetslång
fantasiresa - och varken jag eller
mina medpassagerare hade någonsin
smakat OLW-chips med smak av bearnaise
och sour cream.
Vi startade i kumla där byggvaruhusen
ligger tätare än lopporna på en otvättad
jycke. Någon berättade för mig att
man kunde delta i deras världsberömda
andelsspel på V65, men eftersom jag är
dyskalkylier brukar jag aldrig våga chansa.
Dessutom finns det en anlednig till varför
det ligger en sluten anstalt i Kumla. Lita
aldrig på någon som är i behov av tillsyn
under säkerhetsklass A.
Efter starten började vi kasta ut lite ballast
i form av Basshunter, Systrarna Graaf
och Mongo Rimér - och efter varje släpp
fick vi en kraftig rekyl då hastigheten
ändrade sig i enlighet med fysikens lagar:
E(tt mindre pucko) = mc2. Ni må tycka att
jag är psykopat som så enkelt kan skämta
om att använda människoliv som min ballast -
men jag slog faktikt i stortån i en tröskel igår.
Forts. kommer (kanske...)
med två killar från Svartmossen
och en pälsklädd ryska.
Jag dör en sekund mellan varje
andetag och då brukar jag passa
på att söka mig iväg på en evighetslång
fantasiresa - och varken jag eller
mina medpassagerare hade någonsin
smakat OLW-chips med smak av bearnaise
och sour cream.
Vi startade i kumla där byggvaruhusen
ligger tätare än lopporna på en otvättad
jycke. Någon berättade för mig att
man kunde delta i deras världsberömda
andelsspel på V65, men eftersom jag är
dyskalkylier brukar jag aldrig våga chansa.
Dessutom finns det en anlednig till varför
det ligger en sluten anstalt i Kumla. Lita
aldrig på någon som är i behov av tillsyn
under säkerhetsklass A.
Efter starten började vi kasta ut lite ballast
i form av Basshunter, Systrarna Graaf
och Mongo Rimér - och efter varje släpp
fick vi en kraftig rekyl då hastigheten
ändrade sig i enlighet med fysikens lagar:
E(tt mindre pucko) = mc2. Ni må tycka att
jag är psykopat som så enkelt kan skämta
om att använda människoliv som min ballast -
men jag slog faktikt i stortån i en tröskel igår.
Forts. kommer (kanske...)
Vi läste böcker..
Vi läste böcker i en nyrenoverad
lya i västra Göteborg. De röda
kakelplattorna i köket hade tillverkats
av barn som aldrig någonsin
hade ätit annat än kallt ris.
Deras sönderskrapade händer
hade hållit i de plattor som
jag varje kväll torkade rent från
fettfläckar innehållande mer
näring än vad de fick i sig
på en månad.
Vi läste böcker i en säng
av oljad ek som kostade
mer än maten under ett år
för den familj som hade
brutit ryggen för att jag
skulle sova gott. Lacken
som gav den dess lyster
skänkte en gåva av torrsprickor
och dna-förändringar till deras
yngste son. Han skulle aldrig
få egna barn.
Vi läste böcker som bundits
av barnablod och lyssnade till
politiker som spelade på svenska
folkets rädslor genom att intala
dom att sänkta skatter, arbetsrätt
och längre arbetsdagar var enda
sättet att göra Sverige rikt igen.
Jag var tvungen att springa till
toaletten och kräkas ut äcklet
för den blåa politikern som jag visste
inte hade tankar på annat
än massage, bostadsrätter,
skattesänkningar, aktier och att behålla
makten genom populism.
De glömda skulle förbli glömda,
och jag visste att jag egentligen
vara en lika god kålsupare.
lya i västra Göteborg. De röda
kakelplattorna i köket hade tillverkats
av barn som aldrig någonsin
hade ätit annat än kallt ris.
Deras sönderskrapade händer
hade hållit i de plattor som
jag varje kväll torkade rent från
fettfläckar innehållande mer
näring än vad de fick i sig
på en månad.
Vi läste böcker i en säng
av oljad ek som kostade
mer än maten under ett år
för den familj som hade
brutit ryggen för att jag
skulle sova gott. Lacken
som gav den dess lyster
skänkte en gåva av torrsprickor
och dna-förändringar till deras
yngste son. Han skulle aldrig
få egna barn.
Vi läste böcker som bundits
av barnablod och lyssnade till
politiker som spelade på svenska
folkets rädslor genom att intala
dom att sänkta skatter, arbetsrätt
och längre arbetsdagar var enda
sättet att göra Sverige rikt igen.
Jag var tvungen att springa till
toaletten och kräkas ut äcklet
för den blåa politikern som jag visste
inte hade tankar på annat
än massage, bostadsrätter,
skattesänkningar, aktier och att behålla
makten genom populism.
De glömda skulle förbli glömda,
och jag visste att jag egentligen
vara en lika god kålsupare.
Neuros över fjärden
Jag stannade upp och tittade ledsamt ner
mot min hand. Med munnen full av sörjigt
tandkrämsvatten bad jag min tandborste
om ursäkt för att jag var tvungen att göra mig
av med den. -" Du har helt enkelt inte vad som krävs längre.
Dina borst är alldeles för mjuka och spretiga.", förklarade jag.
Det kan ha varit min inbillning, men jag tyckte mig se att
borsten nickade förstående. Jag sköljde munnen och gick
högtidligt mot återvinningslådan märkt "Plastavfall", jag lade
ned borsten och nynnade försiktigt på Fredmans epistel nummer
81. Jag torkade mina ögon med baksidan av handen och
klappade försiktigt en av mina känsligare osthyvlar på ryggen.
-"Ja, visst är det jobbigt när man blir tvungen att göra sig av med någon?
Det tar alltid sådan kraft för mig. Jag förstår inte hur andra gör.".
Osthyveln svarade inte. Jag upplevde det som extremt ohövligt och
stirrade därför på den en bra stund. Inget svar.
Med viss uppgivenhet gick jag ut i tamburen och inledde en konversation med min mest förstående kashmirblazer från Borrelli. Inte heller där fick jag något svar men jag intalade mig att värmen från dess omslutning fick ersätta verbal kommunikation. Det var ju trots allt så att vi båda hade förlorat en god
vän nyligen.
Jag funderade en stund på om jag skulle ta ut min dammsugare på en promenad idag. De sista gångerna vi hade varit ute hade den inte gjort av sig överhuvudtaget. Om den inte började ta chansen på våra promenader skulle jag bli tvungen att ta den till veterinären - jag vill ju inte att den skulle bli förstoppad.
Jag klädde av mig naken och knöt min allra finaste slips runt snoppen. Windsor-style. Jag ville ju vara fin till min arbetsintervju kl 11.00
Gränsland. Drömvakt. Nether voice.
En granitstod ibland silvergranar
i månskensljus som magiskt manar
fram en puls ur skuggors gränsland.
Höljd i mörker. Avgrundsrand.
En andes irrbloss vid skogens hagar
i natten bryter dödens lagar.
Rusar över drömmars hemtrakt
invid sjö i norrskensprakt.
En nyfödd renkalv ser fjällens sjöar
på frambens knä, i snö som töar.
Där fjällfot möter havsdjup bräckt,
ruggar ripan vinterdräkt.
I mörk pastellstad hörs ömsom stråkar
och ömsom horn fly slitna kåkar.
Ett ensamt dödsskri jagar fatt
månen i en målad natt.
i månskensljus som magiskt manar
fram en puls ur skuggors gränsland.
Höljd i mörker. Avgrundsrand.
En andes irrbloss vid skogens hagar
i natten bryter dödens lagar.
Rusar över drömmars hemtrakt
invid sjö i norrskensprakt.
En nyfödd renkalv ser fjällens sjöar
på frambens knä, i snö som töar.
Där fjällfot möter havsdjup bräckt,
ruggar ripan vinterdräkt.
I mörk pastellstad hörs ömsom stråkar
och ömsom horn fly slitna kåkar.
Ett ensamt dödsskri jagar fatt
månen i en målad natt.
Älvdalens son
Jag minns min farfars sjömansloft,
fyllt av muskig tobaksdoft,
där farmors bruna köttbullssås
är det närmsta himlen nås.
Nu har en sjöman blivit stoft.
Jag minns min farfars seglarväst -
en antik och sliten rest.
Som barn var den mitt trygga bo -
värmde stilla sagans ro.
Hans sista resa gick mot väst.
Jag minns min farfars sagostund,
under månen gul och rund,
då farmors tax åt farfars skor.
Samma måne, klädd i flor,
såg griftetal i älvdalslund.
Jag minns min farfars glädjefnatt.
Tipsextra och pokernatt.
Nu rasslar ömt ett asplövshav
vid hans enkla älvdalsgrav.
I mörker finns hans sagoskatt.
fyllt av muskig tobaksdoft,
där farmors bruna köttbullssås
är det närmsta himlen nås.
Nu har en sjöman blivit stoft.
Jag minns min farfars seglarväst -
en antik och sliten rest.
Som barn var den mitt trygga bo -
värmde stilla sagans ro.
Hans sista resa gick mot väst.
Jag minns min farfars sagostund,
under månen gul och rund,
då farmors tax åt farfars skor.
Samma måne, klädd i flor,
såg griftetal i älvdalslund.
Jag minns min farfars glädjefnatt.
Tipsextra och pokernatt.
Nu rasslar ömt ett asplövshav
vid hans enkla älvdalsgrav.
I mörker finns hans sagoskatt.
Jag sträckte ut min hand..
Jag sträckte ut min hand
och rörde vid en morgonrodnad
som aldrig setts från jorden.
Den var rödlilagul i sin nästintill
blyga framtoning och påminde
mig om ingenting så mycket
som fruktköttet hos en halva
blodgrape liggandes på en
bordsskiva av ebenholts.
En handskalad räka med ett
fikonlöv över sina
känsligaste delar önskade mig
god morgon.
Jag sträckte ut min hand
och vidrörde de dömdas själar
någonstans mellan Borås
och Sexdrega. När din levnads
dagar är slut och den store
bedömaren skall ge dig din
plats i nästa liv, innebär
en allt för stor belastning att
du återföds på västgötaslätten.
Potatis bliva ditt öde och ditt straff.
Smaken av gårdagens vin- och
ostexercis påminner mig om varför
dödshjälp borde legaliseras.
Jag sträckte ut min hand
och rörde vid....ingenting.
Det var endast dödskallarna
i katakomberna under våra
fötter som gav svar:
- "Vi är legio!", skrek de!
-"Jaha..", tänkte jag´,
"..men tydligen saknar ni
tandvårdsförsäkring?".
Det existerar en intighet
så enorm att alla våra själar
kan tillintetgöras där utan att
en enda tår fälls i dokusåpanyheterna.
Jag klär av mig naken och går till duschen.
Där bor vår hustomte med sin
thailändska fru Håkan.
Snickerboa hoppfallera, snickeboa hoppfallerej...
och rörde vid en morgonrodnad
som aldrig setts från jorden.
Den var rödlilagul i sin nästintill
blyga framtoning och påminde
mig om ingenting så mycket
som fruktköttet hos en halva
blodgrape liggandes på en
bordsskiva av ebenholts.
En handskalad räka med ett
fikonlöv över sina
känsligaste delar önskade mig
god morgon.
Jag sträckte ut min hand
och vidrörde de dömdas själar
någonstans mellan Borås
och Sexdrega. När din levnads
dagar är slut och den store
bedömaren skall ge dig din
plats i nästa liv, innebär
en allt för stor belastning att
du återföds på västgötaslätten.
Potatis bliva ditt öde och ditt straff.
Smaken av gårdagens vin- och
ostexercis påminner mig om varför
dödshjälp borde legaliseras.
Jag sträckte ut min hand
och rörde vid....ingenting.
Det var endast dödskallarna
i katakomberna under våra
fötter som gav svar:
- "Vi är legio!", skrek de!
-"Jaha..", tänkte jag´,
"..men tydligen saknar ni
tandvårdsförsäkring?".
Det existerar en intighet
så enorm att alla våra själar
kan tillintetgöras där utan att
en enda tår fälls i dokusåpanyheterna.
Jag klär av mig naken och går till duschen.
Där bor vår hustomte med sin
thailändska fru Håkan.
Snickerboa hoppfallera, snickeboa hoppfallerej...
Normlöshet är normen
Ja, det är den essentiella skillnaden på ett samhälle med kapitalistiska grundprinciper och ett som grundas på humanistiska.
Precis som ett företag sätter upp ett mål, en arbetsidé och en vision för framtiden, blir grundtankarna inom den politiska inriktningen en profetia som är självuppfyllande över lång tid. Ofta ser man inte de enskilda stegen mot målet, men i efterhand kan man lätt se hur yttrandet av en klar och koncis tanke blir den väg som massan/gruppen/individen strävar mot. Det är alltså yttrandet av tanken som sätter normen för de flesta människors agerande - när tanken är accepterad av massan har den socialt styrda människan ett facit för hur den skall agera.
I en kapitalism där ägandet är privat och normen bäst kan uttryckas som: -"Att berika dig själv, på vilket sätt det än månde vara, är en god handling, eftersom varje människa i grunden är rent egoistisk finns det ingenting som är ont och gott. Varje handling som leder till ökad personlig monetär vinning är god.", innebär detta att varje individs relation till sig själv och sina grannar baseras på hur mycket pengar man kan tjäna på att umgås med vissa specifika människor. Själslig ensamhet, misstro på människors godhet och misantropi finns alltså ingjutet i systemet - som ett virus.
Humanismen kan ju egentligen inte sägas vara ett politiskt system eftersom den aldrig har prövats i verkliga världen - men en grundtanke är ju att alla människor har ett värde samt att de både kan vara goda och onda. Varje aktion är alltå inte rent egoistisk lika lite som den är rent altruistisk - (vilket brukar vara kapitalistens främsta försvar.) - och sålunda hamnar människor närmare varandra. Man ser alltså andra människor som havandes möjlighet till någon form av moralisk godhet och då ger man dom också ett värde. Förespråkare för kultur, konst, musik och psykologi, som är de "själautforskande" delarna av livet, har oftast sin trosgrund i dessa värderingar. Normen kan här bäst uttryckas som: -"Vi är alla ensamma själar levandes på en oförlåtlig jord där vi alla har vetskap om att vi en dag skall dö - så varför inte försöka välja att tro på godheten hos varje individ och sålunda skapa en bättre, förlåtande och varmare omgivning för dig själv, dina grannar och dina avkomma?".
Problemet med Kommunsimen var aldrig normen i systemet utan misantropiska och psykopatiska ledares förmåga att se möjligheten till ekonomisk profit i utnyttjandet av systemet för egen vinning.
Precis som ett företag sätter upp ett mål, en arbetsidé och en vision för framtiden, blir grundtankarna inom den politiska inriktningen en profetia som är självuppfyllande över lång tid. Ofta ser man inte de enskilda stegen mot målet, men i efterhand kan man lätt se hur yttrandet av en klar och koncis tanke blir den väg som massan/gruppen/individen strävar mot. Det är alltså yttrandet av tanken som sätter normen för de flesta människors agerande - när tanken är accepterad av massan har den socialt styrda människan ett facit för hur den skall agera.
I en kapitalism där ägandet är privat och normen bäst kan uttryckas som: -"Att berika dig själv, på vilket sätt det än månde vara, är en god handling, eftersom varje människa i grunden är rent egoistisk finns det ingenting som är ont och gott. Varje handling som leder till ökad personlig monetär vinning är god.", innebär detta att varje individs relation till sig själv och sina grannar baseras på hur mycket pengar man kan tjäna på att umgås med vissa specifika människor. Själslig ensamhet, misstro på människors godhet och misantropi finns alltså ingjutet i systemet - som ett virus.
Humanismen kan ju egentligen inte sägas vara ett politiskt system eftersom den aldrig har prövats i verkliga världen - men en grundtanke är ju att alla människor har ett värde samt att de både kan vara goda och onda. Varje aktion är alltå inte rent egoistisk lika lite som den är rent altruistisk - (vilket brukar vara kapitalistens främsta försvar.) - och sålunda hamnar människor närmare varandra. Man ser alltså andra människor som havandes möjlighet till någon form av moralisk godhet och då ger man dom också ett värde. Förespråkare för kultur, konst, musik och psykologi, som är de "själautforskande" delarna av livet, har oftast sin trosgrund i dessa värderingar. Normen kan här bäst uttryckas som: -"Vi är alla ensamma själar levandes på en oförlåtlig jord där vi alla har vetskap om att vi en dag skall dö - så varför inte försöka välja att tro på godheten hos varje individ och sålunda skapa en bättre, förlåtande och varmare omgivning för dig själv, dina grannar och dina avkomma?".
Problemet med Kommunsimen var aldrig normen i systemet utan misantropiska och psykopatiska ledares förmåga att se möjligheten till ekonomisk profit i utnyttjandet av systemet för egen vinning.
Eternia
Kvinnan med olivfärgad hy, som alldeles nyligen låg i födslokramper för att ge mig liv, gick darrande på benen bort mot en grop i stengolvet. Hennes blodsvettiga kropp trycktes mot mig samtidigt som hon slickade rent mig från sina egna kroppssafter.
Hon lade mig försiktigt till vila i gropen medans hon sjöng på en uråldrig vaggvisa fylld av bultande magi. Ur ett mörker skulle jag nu omedelbart skickas till ett annat. Den lilla familjen skulle ändå få svälta över vintern och med ytterligare en mun att mätta skulle katastrofen vara ett faktum.
Hon tittade på mig och jag tyckte att jag hörde henne viska "Josef...". Hade min mamma gett mig ett namn, eller skulle jag få gå odöpt och icke-namngiven tillbaks till intet? Jag vill ju endast få uppleva några minuter av stilla andning samtidigt som jag lyssnade på spraket från den värmande eldstaden.
Livet var kort, det visste jag redan då - men varje ögonblick var evigt.
Hon lade mig försiktigt till vila i gropen medans hon sjöng på en uråldrig vaggvisa fylld av bultande magi. Ur ett mörker skulle jag nu omedelbart skickas till ett annat. Den lilla familjen skulle ändå få svälta över vintern och med ytterligare en mun att mätta skulle katastrofen vara ett faktum.
Hon tittade på mig och jag tyckte att jag hörde henne viska "Josef...". Hade min mamma gett mig ett namn, eller skulle jag få gå odöpt och icke-namngiven tillbaks till intet? Jag vill ju endast få uppleva några minuter av stilla andning samtidigt som jag lyssnade på spraket från den värmande eldstaden.
Livet var kort, det visste jag redan då - men varje ögonblick var evigt.
I flyttartagen - men tyvärr inte bort från Filip & Fredrik
Okejrå. Då har man flyttat i ungefär en veckas tid - under fredag kväll, lördag och söndag har jag inte gjort något annat än burit och kånkat.
Och när man trodde att man aldrig kunde hata något så intensivt som flyttkartonger surfar man in på www.blogg.se och får se "Vem kan slå Filip och Fredrik?" på huvudsidan.
Jag skulle mer än gärna slå F&F. Jag skulle stoppa klipulver i deras kalsonger, hälla salt i deras morgonkaffe och mer än gärna dela ut några gratis upper-cuts.
Kan någon representera kulturens utarmning i ett rabiat konsumtionssamhälle bättre än dessa två under av meningslöshet?
Det värsta är att man inte kan lyssna på radio eller tv utan att stöta på dom..
Och när man trodde att man aldrig kunde hata något så intensivt som flyttkartonger surfar man in på www.blogg.se och får se "Vem kan slå Filip och Fredrik?" på huvudsidan.
Jag skulle mer än gärna slå F&F. Jag skulle stoppa klipulver i deras kalsonger, hälla salt i deras morgonkaffe och mer än gärna dela ut några gratis upper-cuts.
Kan någon representera kulturens utarmning i ett rabiat konsumtionssamhälle bättre än dessa två under av meningslöshet?
Det värsta är att man inte kan lyssna på radio eller tv utan att stöta på dom..
Slisk...
Jag fattar inte den här artikeln.
Rätta mig nu om jag har fel, men killen får alltså inte heta Slisk i förnamn - men däremot har någon låtit honom döpas till Mats Lennart?
Err...logik?
Rätta mig nu om jag har fel, men killen får alltså inte heta Slisk i förnamn - men däremot har någon låtit honom döpas till Mats Lennart?
Err...logik?
3 köpvärda aktier:
1. Eniro
Lågt värderad med en enorm utvecklingspotential. En hyfsad rapport för Q3 tolkades som "katastrofal" av marknaden, vilket gjorde aktien ännu mer köpvärd. Handla!
2. Semcon
Relativt riskfylld post med stor möjlighet att ge en vinst på 5kr/aktie under 2010 och 2011.
3.
Know IT. Hög direktavkastning och stabil kundbas är drömmen för varje långsiktig investerare. Spås av Aktielöparn att ha en målkurs på 76 kr under 2010.
Lågt värderad med en enorm utvecklingspotential. En hyfsad rapport för Q3 tolkades som "katastrofal" av marknaden, vilket gjorde aktien ännu mer köpvärd. Handla!
2. Semcon
Relativt riskfylld post med stor möjlighet att ge en vinst på 5kr/aktie under 2010 och 2011.
3.
Know IT. Hög direktavkastning och stabil kundbas är drömmen för varje långsiktig investerare. Spås av Aktielöparn att ha en målkurs på 76 kr under 2010.
Fantasy - Religion - Himmelriket
"That is not dead which can eternal lie.
Vad är det egentligen som gör att människor världen över - som tills för bara ett par hundra år sedan levde åtskiljda - har religion och fabler gemensamt? Är det inte ett djäkligt fascinerande ämne?
Jag hittade förresten en väldigt fin dikt av Poe som jag inte hade läst tidigare - har den inte vissa gemensamma drag med ovanstående dikt?
"From childhood's hour I have not been
As others were -- I have not seen
As others saw -- I could not bring
My passions from a common spring --
From the same source I have not taken
My sorrow -- I could not awaken
My heart to joy at the same tone --
And all I lov'd -- I lov'd alone --" - Edgar Allan Poe.
And with strange aeons even death may die." - H.P. Lovecraft.
Så skrev han alltså, denne 1900-talets störste skräck- och fantasyförfattare. Ett sjukligt barn som led av hemska mardrömmar blev en inåtvänd poet och skräckförfattare vars rädsla för döden drev honom in i en sagovärld som, till stor del, baserades på hans farfars gotiska skräckhistorier. Ensamhet, sjuklighet och en fascination av döden är väldigt vanliga teman hos många författare inom fantasygenren. Sökandet efter en annan värld där döden inte är evig är ett annat väldigt vanligt inslag. Se bara på Tolkien, C.S. Lewis och många barnboksförfattare. Är detta egentligen annorlunda än religiösas längtan efter himmelriket?
Vad är det egentligen som gör att människor världen över - som tills för bara ett par hundra år sedan levde åtskiljda - har religion och fabler gemensamt? Är det inte ett djäkligt fascinerande ämne?
Jag hittade förresten en väldigt fin dikt av Poe som jag inte hade läst tidigare - har den inte vissa gemensamma drag med ovanstående dikt?
"From childhood's hour I have not been
As others were -- I have not seen
As others saw -- I could not bring
My passions from a common spring --
From the same source I have not taken
My sorrow -- I could not awaken
My heart to joy at the same tone --
And all I lov'd -- I lov'd alone --" - Edgar Allan Poe.
